Racereport: Ironman Köpenhamn

Försöka skriva denna medans minnet är färskt, imorgon kommer det inte ha varit så farligt och blickarna går mot nästa lopp.

Simningen
Ställde mig ungefär i mitten ganska långt ut mot vänster (första sväng är åt höger) och hoppas på fin simning.
Men det krigades ganska rejält, det var definitivt min tuffaste simning. Eftersom jag  låg till vänster så hade jag innern på andra bojen och det var tjockt och fullt med vatten ninjas. På den "långa rakan" gick det bättre hitta ett par bra fötter och körde på. Dock trodde jag att tiden skulle bli skitdålig. Under sista bron kändes det som lite katastrof, då var det stor blandning av folk från tidigare start som bröstsimma, vår start och riktigt trång. Försökte hålla mig så långt åt sidan resten av simningen. Sista 700m hade iprincip helt fritt. Fick sedan reda på att jag simma på 1.08 så nytt pers på 1 min =).

Cyklingen
Det var ganska blåsigt, men tänkte nånstans måste man ju få medvind också.
Låg och körde på första biten inte för hårt men inte direkt nån distans cyklande. Kollade ner på snittet 32kmh,  vid runt 30km. Fan, förra året låg jag på 36,37 här. Vinden vänder väl och ökar den tänkte jag.
Kändes inte alls som jag hade nån tryck och innan varvningen ville jag bara hem. Tog emot att köra ut på andra varvet. Kollade snittet 31 och då har vi kört en cirkel nån jävla stans måste jag fått medvind och det inte hjälpt nåt. Börja känna mig segare, nytt fokus håll 30km i snitt. Jag får visserligen sämre tid än förra året med det finns inget o ge nu, klarar definitivt inte att öka. På andra varvet började pinan det var tungt, gick ur arero pinnarna oftare och oftare. Sen kom krampen. Det var som få tredje hålet på luftmadrassen och händerna är upptagna med täppa igen dom andra 2. Bet ihop så gott det gick, försökte dricka mer sportdricka men resultera bara i 2st toastop. Målen vart mindre o mindre till nästa vätske depå, till den backen, till nästa träd. Snittet åkte mer o mer ner, sen sluta jag kolla. Rullade sedan in mot staden med lättja, enda oron var om jag krampa på cykeln hur fan ska jag kunna springa då. Lite roligt när jag lämna av cykeln fick jag väldens seriöste blick från funtionären och frågar "Are you really ok?".  In i mål på 6.12 drygt en timme sämre än plannerat, tur att jag inte skulle med nåt flyg eller nåt.

Löpningen
Den har jag sågat sedan innan men en 4.30 hade jag som mål (samma som förra året).
Målet var att springa mellan varje vätske station, ca 2km. Ta en dricka och springa till nästa.
Började riktigt bra, ingen kramp, och funderade vart den tog vägen. Är benen såpass slut att dom inte ens orkar krampa? Sprang förbi 10km och låg på en timme, underbart men sen SMACK bägge baksidalår tog all den kraft den hade och drog ihop sig.  Sen stod jag där lika stel som  statyn av den lilla sjöjunfrun. Jag kanske lät lite mer.
Det släppte, promenera lite sen sprang nån km, och SMACK tillbaka. Ungefär sådär såg proceduren ut.
Jag fick gräva väldigt djupt när jag räkna med hålla på såhär i fyra timmar till. Normalt brukar jag få lite ryckningar först som förvarnar en. Här var det inga för varningar. Efter en sådär 20st så lessna jag och börja gå innan nåt hände. Man fick väl lite förtroende ibland och försökte, dum som man är ibland.
När jag hämtat ut 4e armbandet och visste att det bara var 4km kvar var jag överlycklig. Det var nästan bättre än att gå i mål. Sista biten innan mål gick jag och ville ladda för alla fall springa i mål. Jag fick skutta alla fall, springa gick inte längre. Känslan var obeskrivlig, jag hade grävt så djupt och ville sluta så många gånger. Tiden sket jag i fullständigt. Efter målet hade inte mina nånting kvar det sista skuttandet hade tagit det sista och vart inburen av 2st till sjukhus tältet. Efter en kvart liggande orkade jag gå för egen maskin och fick äntligen träffa Jessica som farit runt hela dagen och hejat =). Löpning: 4:57, Totalt: 12:32

Det här var defintivt en av dom tuffaste dagarna jag haft. Jag är väldigt nöjd att jag tog mig runt. Men kanske borde haft lite förnuft och brutit vid halva cyklingen. Tror inte det är bra att plåga kroppen hur mycket som helst. Men nu blir det några dagar (veckor, månader, år?) vila och börja om.

Ser fram emot nästa år, då detta år har bjudit på personligt sämsta resultat i allt jag ställt upp i.