Loppet har legat på agendan rätt länge, varit nyfiken, men inget prio-lopp direkt. Det har mest legat i bakgrunden bara. Det skulle vara ett bra träningslopp. Jag brukar inte göra så bra ifrån mig på de första loppen, och speciellt inte så tidigt på året.
Träningen hade gått bra, men i maj hände något hemskt. Min Mor gick bort och som jag hittade henne mm tog det ganska hårt. Sedan på det hade jag börjat på nytt jobb samma vecka med fruktansvärt många nya system att lära sig. Så huvudet var ganska rörigt och träningen hamnade lite åt sidan. Jag var ute och sprang / cyklade en del, det var skönt o rensa huvudet så men tal om intervaller eller nåt fanns det inte.
Min mors begravning var dagen innan vi åkte ner till Helsingborg. Inte roligaste laddningen direkt, men kändes väldigt skönt. Allt annat praktiskt kan få ta sin tid. Jag ville ta ett ordentligt farväl och det var en väldigt fin och enkel begravning. Sedan var det hem o packa. Hela veckan hade det varit fullt upp, Anton gick ut skolan på Onsdagen, fixa saker för begravning, vi köpte en ny (beg) bil på Måndagen och Anton Tävlade i Uppsala på Söndagen. Så det var typ ta ett djupt andetag så åker vi.
Lördagen åkte vi ut tidigt, lite för tidigt, stod där en timme innan de öppnade registreringen medan alla barnen och Jessica gav mig onda blicken. Börja komma in i lite stämning nu. Hämta nr lappen och lämna in cykeln. Så grymt skönt att vara AWA, man hade sin egen kö, bikechekin gled man bara in och fick betydligt bättre plats. När cykeln var klar och påsarna upphängda kändes det riktigt bra.
Träningen hade gått bra, men i maj hände något hemskt. Min Mor gick bort och som jag hittade henne mm tog det ganska hårt. Sedan på det hade jag börjat på nytt jobb samma vecka med fruktansvärt många nya system att lära sig. Så huvudet var ganska rörigt och träningen hamnade lite åt sidan. Jag var ute och sprang / cyklade en del, det var skönt o rensa huvudet så men tal om intervaller eller nåt fanns det inte.
Min mors begravning var dagen innan vi åkte ner till Helsingborg. Inte roligaste laddningen direkt, men kändes väldigt skönt. Allt annat praktiskt kan få ta sin tid. Jag ville ta ett ordentligt farväl och det var en väldigt fin och enkel begravning. Sedan var det hem o packa. Hela veckan hade det varit fullt upp, Anton gick ut skolan på Onsdagen, fixa saker för begravning, vi köpte en ny (beg) bil på Måndagen och Anton Tävlade i Uppsala på Söndagen. Så det var typ ta ett djupt andetag så åker vi.
Ankomst Helsingborg!
När vi kommer ner efter världens längsta biltur så inser jag nästa katastrof. Jag har av någon anledning bokat ett vandrarhem (visserligen med lite hotellstandard). Jag hade ingen koll alls, jag hade bara adressen och såg det när vi parkerade utanför. Jag hade antagligen bara tagit det billigaste för "safea" ett boende o sedan glömt bort det. Det fanns inga skenor för barnvagnen, hissen var en mini micro där vagnen garanterat inte fick plats, vi bodde på 5e våningen, ingen toa på rummet, ingen ventilation på rummet (tydligen bara vårt som inte hade det), benen var paj på sängen och de hade endast en barnstol på hela stället. Efter massa klagande mm så blev det för sent att åka till Helsingör och hämta nr lapp etc. Vad ska man göra? det är bara att köra så gott det går. Hade nog helst bara satt mig i bilen och åkt hem igen.Lördagen åkte vi ut tidigt, lite för tidigt, stod där en timme innan de öppnade registreringen medan alla barnen och Jessica gav mig onda blicken. Börja komma in i lite stämning nu. Hämta nr lappen och lämna in cykeln. Så grymt skönt att vara AWA, man hade sin egen kö, bikechekin gled man bara in och fick betydligt bättre plats. När cykeln var klar och påsarna upphängda kändes det riktigt bra.
Klassiska M bilden
Laddad och klar
Anton körde även Ironkids på lördagen. Efter en stunds väntande drog han iväg. Loppet var ganska kort 1.000 meter. Så jag sa att det bara är fullt ös, eller vi kom överens om det. Han ledde loppet första 2/3 sedan tog energin slut. Jag undrar vem det påminner om :). Han kom in bland top 10 nånting (ingen riktig resultatlista). Det var ålder 8-12år. En del var dock över 15år. Det var högsta klassen så de kanske borde ha en till, förstår att fler vill säkert köra.
Målspurten
Efter Anton hämtat andan och tjejerna totaltröttnat på att vara där så gick vi till färjan och åkte tillbaka till Helsingborg för middag o sen sömn.
Jag var inte så nervös, minns Jönköping förra året, satt nästan och skakade på rummet och började blöda näsblod o allt. Nu hade jag egentligen inget att köra för, utom T-shirten. Lite nervös för simningen bara (det är man ju alltid). Det jag var mest rädd för var att få någon annans tuberkulos-hosta som alla andra barnen hade, låg lyssna på den halva natten och satt o räkna procentsatsen på att jag skulle få den när 4 av 5 hade det, hehe.
Raceday!
Vakna uber tidigt (som vanligt), gäller att få upp hela familjen och sen få med allting. Jessica hade koll på barnen och jag på mina saker. Jag hade säkert kunnat glömma ett barn om det inte satt fasttejpat på Ryggsäcken. Båten över till Helsingör som går supersmidigt och en kort promenad ner till området. Hyggligt lugn fortfarande, laddade cykeln med sportdryck o gel, kolla till påsarna, sedan letade jag upp familjen och vi gick ner till sim uppvärmingen. Simma in, det var mörkt, kallt, salt och trångt.
Simmade runt tills jag kände mig bekväm i vattnet, samtidigt som jag brottades med en bläckfisk.
Sa hejdå till familjen och ställde mig i kön, börjar bli nervös. Såg att de släppte 4 pers var 4e sekund. Uhh så skönt, älskar det systemet. Nu började jag tagga till och fick en släng HTFU!
Ok, jag simmar säkert, det är trångt och en jävla massa svängar. Men sedan kör jag på cykeln som om det inte vore nåt efter. Bara gå in fullt och se hur långt det håller. Bra plan, vi kör på den. Några meter kvar innan jag hoppar i vattnet nu...
Ok, jag simmar säkert, det är trångt och en jävla massa svängar. Men sedan kör jag på cykeln som om det inte vore nåt efter. Bara gå in fullt och se hur långt det håller. Bra plan, vi kör på den. Några meter kvar innan jag hoppar i vattnet nu...
Race Time!
Sim
Så grymt skönt med rullande start, inte lika coolt, men man slipper ha en puls strax under sprängning och lungor som sugrör. Min simning är som ett jetplan, startar och sticker iväg, söker upp fritt vatten och sedan går jag in i cruise mode. Nackdelen här är att det svängde hela tiden. Den svåraste simningen jag gjort. Simmade fel på ett ställe, men klantigt av mig så låg jag på fötter o den snubben missade en vändning.
Kom upp ur vattnet hyggligt fräsch för en gångs skull.
Kom upp ur vattnet hyggligt fräsch för en gångs skull.
Tid: 32min
Här är andra vändningen av väldigt många.
T1
Det som var nytt för mig här var att man skulle hänga tillbaka sin påse också.
Jag höll väl på lite för länge och göra en fin knut på påsen, istället för att bara hänga tillbaka den.
Sedan skitlång löpning runt hela cykelupphängningen och upp på cykel.
Jag höll väl på lite för länge och göra en fin knut på påsen, istället för att bara hänga tillbaka den.
Sedan skitlång löpning runt hela cykelupphängningen och upp på cykel.
Tid: 5 minuter
Cykel
Nu var det bara att köra på. Kändes jättebra. Ibland trångt och mycket folk, gjorde några dumma spurter för att inte hamna i grupperna som bildats. Jättefina vägar att köra på. Blåste en del men man svängde runt hela tiden, så man sket i vilket håll det blåste från. Efter några mil låg jag på 36 någonting i snitt och tänkte att snart kommer det motvind eller uppför, så det jämnar till sig. Sedan gick det ner till 35,5 och så gick det upp till 36 och sedan ner till 35,5 i snitt. Jag kollade inte så mycket på watten, jag bara körde på så mycket jag orkade, utan syra till benen.
Jag tyckte det var jättefin cykling, men jättemånga skarpa svängar där det köades upp med folk. Någonstans på väg tillbaka till stan, tror runt 6 mil märket, så insåg jag att det kunde finnas en chans på sub 5. Jag har tidigare räknat ut att jag behövt snitta en 35 och kunde jag hålla farten, så skulle jag vara på spåret.
Jag hade massa energi kvar och det kändes jättebra. Efter 6 mil började vänster vad krampa lite, men jag insåg att om jag pressa in knät lite så fungerar det bra ändå. Även här såg man klungor som kom draftande. Ibland kan det det vara lite gråzon även om det fel, men när det kommer ett gäng på rulle så tycker man att bunten borde diskas och få 2års förbud mot att köra en Ironman tävling. Sista milen gick jättefort och nu var det nerför tillbaka. Klev av skorna lite för tidigt och fick trampa på skorna sista 2-300m. Supernöjd med cyklingen.
Snitt: 36kmh
Tid: 2.27
Medel kraft: 207w
Medel NP: 217w
Energi: En flaska med 3 port Umara + 1 intend, Andra flaska med 2 port Umara. 2 powerbar gel med koffein och en Umara bar. Tog inget vid någon depå, utom en klunk vatten från en flaska.
T2
Inget speciellt hände här, ganska smidig växling.
Tid: 1.11
Löpningen
Nu var det bara ut o leverera. Lite grundräkning hade jag tänkt att runt 1.50 / 5.20 tempo behöver jag göra för 5 timmar. När jag kommer en bit så inser jag att jag glömde ta med mina gel, sedan inser jag att jag glömde tom lägga dem i påsen. Första 5km gick riktigt bra, låg vid 5.30 tempo. Visste att det inte skulle hålla men ville ha så långt försprång som möjligt innan väggen skulle komma. Det skulle komma, kunde känna lukten på den nymålade väggen redan. Genom varje depå tog jag allt som att jag var o storhandlade. Efter 5km var jag ner på strax under till 5 tempo och höll det till milen. Sen jävlar vad jag tog slut, gick sprang gick.
Nånstans där jag fortfarande kände mig levande, antagligen första 100m
Det var så jävla tungt. Beslöt att jag skiter i 5 timmar, det kändes skönt, som om någon lyfte bort väggen som precis rasat över mig. Gick en sväng men sedan insåg jag, fan jag kan fixa det fortfarande och fick en liten nytändning.
Sedan var jag så jävla slut i benen, problemet var att när jag sprang så sprang jag fort o sedan dog. Tog rygg på några som sprang lugnt o försökte hålla det tempot utan att rusa iväg och då höll jag det lite längre. Sedan crasha jag ihop igen, nu gjorde det ont, men jag vill så gärna. Även vid 2 km kvar o typ en kvar kändes det osäkert. Sista vätskedepån och typ 1km kvar. Nu tänkte jag, nu ska jag springa hela vägen o ta hem det här. 3-400m kvar och inser att jag tom kommer ha några minuter över. Helt överlycklig. Kan tom kommit en o annan tår, antingen av glädje, eller mina vader som var helt tvärslut! Och så sista slutspurten i mål, det här var en av mina skönaste målgångar.
Tid: 1.48 (5.12 tempo)
Totaltid: 4:56
Nymålad
Anton: Känner inte honom, vi råka bara vara från samma klubb på samma plats.
Anton: Hallå, Blir det nån glass eller?
Jag har inte många lopp jag är supernöjd över, oftast så känner jag att jag kunde gjort nåt bättre.
Men här hade jag gett 110% och tyckte jag verkligen att jag förtjänade att få komma in under 5. Haft några år utan lyckas nå mina mål, många gånger har det skitit sig på mållinjen, så jag behövde den här för självförtroendet.
Haft ganska fullt upp och var jävligt sliten efter loppet. Lite därför denna rapport tagit över en vecka att få ihop. Min ena vad är paj och just nu jobbar jag hårt för Jönköping om 2 veckor tillsammans med Coach Stefan och ska försöka få till ett riktigt bra lopp där också. Jag har nåt mitt mål, så känns rätt skönt utan press att nå nåt mål men självklart vill jag sikta på 5 timmar även där. Lite tuffare cykling men hoppas på en bättre uppladdning.
Tack alla som hejat och gratulationer. Nästan alla jag träffat har sagt grattis och jag känner mig så otroligt nöjd och glad. Nu är det bara att ladda vidare, måste få till löpningen efter. Hoppas kunna springa om några dagar igen men till dess, jobba på cykeln som går bra nu.
Mot nya äventyr, anything is possible!
Tack alla som hejat och gratulationer. Nästan alla jag träffat har sagt grattis och jag känner mig så otroligt nöjd och glad. Nu är det bara att ladda vidare, måste få till löpningen efter. Hoppas kunna springa om några dagar igen men till dess, jobba på cykeln som går bra nu.
Mot nya äventyr, anything is possible!
