Amfibiemannen 2019 Flamingos on the move

Har tidigare velat köra amfibie mannen. Innan man var sådär klar för trycka på anmälningsknappen så ställde dom in det. 2 år tror jag eller så kändes det som 2 år.
Men i år var den tillbaka och dessutom med en ny bana runt Arholma och inte fram och tillbaka.

Lurade med Sara som partner då vi ligger på ganska lika nivå.
Efter lite övertalning så var hon på. Då var Team Flamingo bildad!
Det är lite internt skämt från oss som var nere i Spanien i våras, det sån där grej som ingen riktigt minns vad som var så roligt men som hängt med.  Sen har det allmänt blivit lite inne med Flamingos.

Jag och Sara åkte ut med Tobias och Malin (Simma i Norr) eller dom åkte med oss eller alla vi åkte med Sara ut till djupa bushen Norr om Norrtälje och sen båt ut till Arholma.

Grymt varm dag och man försökte hålla sig i skuggan och dricka mycket hela tiden.
Det som lite kul mellan Swimrun och tex Ironman är prylarna. Bägge sporter har mycket prylar men swimrun ska man ju nästan ha gjort allt själv. Man blir utfryst om man inte tvinnat sin lina själv och har en fårskin våtdräkt som man sänkt själv med en pilbåge som man självklart byggt själv.
Det är ju en ung sport men det kommer ju nu mer o mer köpes kit med allt. Folk har byggt alla olika varianter, det har optimerats, justerats och testats. Nu hamnar grejerna i Kina och Massproduceras.

Men nu var all utrustning påkopplad, sparka till Sara så hon vakna och så var vi redo att köra.

Racetime

Vi drog i väg i en lagom tempo som var antagligen lite lite för hög för min konditions nivå.
Men vi hade helt ok fart, jag körde på kanske lite mycket i backarna när man kände att linan börja sträcka ut sig. Jag tror mitt adrenalin påslag kan ha negativ påverkan på mina hjärnceller ibland.
Det var skiiit varmt nu. Första löpningen var ju 3km. Ni som sprungit ett Marathon och vet känslan vid 30km, typ den hade jag när klockan pep till och visa 1km löpning. Satan, 2 km till. Dom andra 28 har man förnekat sedan länge. Det enda man tänkte på var simmet och kyla ner sig, sen skulle allt bli bra. Till slut kom vi fram till första Simningen. Vi sprang väl blandat 4:30-5:00 tempo.

Ner till vattnet, här var det bra att ha med Sara för min del. Jag kan tänka mig känna lite på vattnet och komma i rätt stämning för simma. Men nu var det det som åka elmoppe och ha en Ducati efter sig på motorvägspåfarten. Bara gasa fullt och trycka på lite till.

 Första simningen gick väl la' sådär bra, trött i armarna och kändes segt. Det var inte så lång simning som tur var. Vi körde med med lite för lång lina som var enkelt att åtgärda.

Annars flöt det på ganska bra, var lite coolt att springa in i Arholma Batteri, jag ville titta lite gran där men Sara lova fixa en broschyr efter istället. Efter var ett hopp jag bäva lite för då jag är rätt höjdrädd. Ryktena innan sa ju allt från 3 till 5 meter. Det var max 2m på sin höjd. Sen har man inte så mycket val när man sitter fast i en lina...

Simningen vid Norra Arholma, längst ut vid "havet" var nog dagens höjdpunkt, lite stökroligt och härligt vatten. Sen är man ju triathlet och det är inprogramerat att man ska runda bojen även om det bara är en riktnings boj.  Han träffa jag även på en gammal vän som inte sett på många år, snacka om förvånad man vart.


Efter det här så hade jag noll koll på vart vi var hur långt det var kvar eller nåt. Jag var bara trött.
Vi fick placering info här någonstans att vi var 15e plats. Vi visste dock inte om det var bra, hehe.
Men att få en placering utropad är ju alltid bra. Ingen okänd som direkt räknar min placering på Ironman. Come ON Mikael, you are 723rd place, go get them Tiger!

Sen kom vi till den mörka delen av loppet, speciellt runt ön Villösan. Här var det först skog att springa igenom innan micro sim till ön. Så man vart helt död sen ska man springa på kanten av ön bland stenblock etc. hela vägen runt. Skit rädd att stuka foten etc inför Kalmar. Här hade vi en liten svacka  eller en ganska stor. Vart omsprungna av ganska många här. Det typ här man bara vill hem, hehe

Efter Ö jäveln så simma vi tillbaka till Arholma, riktigt skönt o simma igen, och så fick vi lite dryck o mat. Snickers och saltgurka är ingen hit och blanda i vanliga fall men nu var det bara stoppa in allt och starta matberedaren.


Sen vart det faktiskt ganska bra fart på oss. Mycket grusvägs löpning och vi tar in på alla lag som passera oss tidigare + några till. Sista tredjedelen av loppet var riktigt kul när det flöt på igen. Normalt när man gått ner i tempo efter några timmar handlar det mest om damage kontroll och överleva. Utan säga nåt till varandra var vi överens att vi jaga placeringar.

Sista simningen var riktigt tuff, och tror den enda gången jag såg någon (2 lag) simma om oss utom första sim sträckan kanske. Min vänstra axel börjar göra ont nu också, så drog mest med höger.
Sen var det bara full fart sista sträckan rakt in i mål.  Kom i mål som lag 13 av 42 i Mix och jätte nöjda.






Det var en grymt rolig dag utom lilla svackan bara, hehe.
Jätte härlig grill buffe med Malin och Tobbe innan vi vi åkte flamingo bilen hem.


Stort grattis till Simma i Norr fjantarna för Silver platsen också :)