Ironman France Race Report del 3 / 3
onsdag, juli 10, 2019Nu har vi kommit till del 3 och sista del. Delen där drömmar kan gå i uppfyllelse eller dö.
Vid det här laget ville jag nog bara att mardrömmen skulle ta slut.
T2
Sveper in in i T2 med aningen hög fart för min position. Men "Every second counts".
Springer eller rättare sagt går till bort till min plats som är jävligt långt bort (every second counts gäller inte längre). Det som är lite trist när man inte har något mål så försvinner udden lite. Visst jag satsa på göra det så fort som möjligt, men man tillåter sig lite lyx just nu som gå igenom TA, sitta och ta på skorna, tre rätters från grillen, etc.
Springer eller rättare sagt går till bort till min plats som är jävligt långt bort (every second counts gäller inte längre). Det som är lite trist när man inte har något mål så försvinner udden lite. Visst jag satsa på göra det så fort som möjligt, men man tillåter sig lite lyx just nu som gå igenom TA, sitta och ta på skorna, tre rätters från grillen, etc.
Hänger upp cykeln, mattan tar slut på stora gången ner, och jag är barfota. Marken är steeeekhet!
Jag behöver tömma väskan och ta med mig några gel men det är så jävla varmt så jag står där och kör världens River Dance medans jag tömmer väskan och en Irländare står bredvid och klappar händerna.
Springer iväg till mina påsar och möter Svensken igen (vart fan kommer han ifrån hela tiden?) och ser att det ryker från mina fotsulor. Haha, jag sprang hit med skorna på, gjorde samma misstag som du förra året. Det är sånt här man vill höra på Race Meeting. Då när man ser folk hoppa omkring, så kan man säga: - Miss Race meeting, you did (Glöm inte Yoda rösten)! Vi vet att race bib ska vara bak på cykel o fram på löp.
Tid: 09:06 (Så sitter man hemma o trimmar skosnörerna för spara 0,3 sek)
Löpningen
Första vätskedepån är 1,7km bort. Tänker att jag springer dit och så tar vi det därifrån.
500m, 500 jävla meter är vad jag kommer. Jag får ingen riktig luft, benen bara tvär döda.
29,5 km kvar. Hur fan ska det gå, bättre än 41,5 km allafall. Går springer till första vätskedepån, och ser ut som en mekaniker som inte får igång motorn och inte fattar varför.
Slänger mugg vatten över mig, man ryser till och drar djupt andetag. Sen står jag där och hostar en kvart. Det funka inte inte, får hälla vatten över huvudet bara. Nyladdad drar jag vidare.
Siktet är nästa depå... Men det fungerar inte alls. Små hostar. Försöker springa och andas med näsan bara och funkar lite bättre men kommer inte så långt. Grymt besviken men bestämd att jag ska ta mig runt så fort som möjligt. Det bara går inte, det är som stänga av strömbrytaren till benen.
Möter Nikklas runt 7,5 km. Han är lite närmare än vad jag trodde han skulle vara. Vid en mil när har gjort ett varv får jag något ryck och det går lite bättre, ungefär som när jag väggar normalt på Ironman. Det vara ju inte för evigt men kom en liten bit på denna snigel jakt.
Nu börjar folk ligga utslagna lite här o där, och ambulansen åker fram och tillbaka. hela tiden.
Det går så jävla långsamt, man skulle kunna bara ge upp och gå 2mil men då kunde jag lika gärna stannat hemma. Min nya taktik är springa fort kort, kommer nästan lika lång som om jag sprang sakta men behöver gå mindre. Så rullar det på ett tag. Liten ljus i tunneln, när man kommer förbi 25km och vet att man ska bara springa rakt fram i mål nu. Efter ett lång plågsam stund så är det 2,5km kvar. Men fan va långt det ska vara nu då.
Lång dag men nu närmar vi oss målet, 500m kvar! Dags för lägga upp spurten! 400m kvar nu kör vi! ok, fan bara gå lite till då. 300m kvar, La Finall: Vamos a la' Playa Gringos .... 200m ....Men Helvete också sista gången jag går nu, 175m kvar.... , Ingen framför mig som ska in på mål gång, ingen bakom mig på närmaste 200m som ska in på målgång. Fördelen när det går så långsamt man ser hur många armband dom har på sig och vad dom åt till frukost. 150m nu får det fan bära eller brista!
Kommer in på på "Magick Carpet" slut rakan, vinkar uppåt för försöka få igång publiken och blir en så galen ljudvolym, vinkar till publiken och alla bara vrålar, den senaste halvtimmen har väl folk bara kommit in och tittat rakt in i Målportalen bara. Så härlig känsla att komma i mål, det är det här man kämpat för väldigt länge! High 5ar speakern och glider in in i mål. Yepp, that was my 15 sekonds of fame!
Sätter mig ner och blir skickad till sjukvården. Dom binder fast mig i stolen.
- No no, I look like this normally, I even won the Face awards in my klubb!
Efter mitt Huddini trick, så gick jag vidare mot athlets garden men en medalj runt huvudet och blandad känsla av stolthet, glädje och fan va jobbigt det var idag.
Tid: 03:47:54 Plats: 301
Totalt: 11:07 Plats: 252
After Race
Haft en fantastisk resa, hela resan var grym och haft skitkul med Nikklas.
Löpningen hänger ju kvar som starkt minne, men jag gjorde en av mina snabbaste simningar, kan vara den snabbaste. Vacker cykelbana och lite oturligt extremt varmt. Dom korta ner banan, men det var endå det tuffaste loppet jag gjort. För min del så hade jag antagligen kommit runt på 13 timmar istället bara. Hälso mässigt smart val. Ambulansen hade väldigt mycket att göra, dom lämna tillslut mindre prio till funktionär som bar folk.
Viktigast av allt så sätter jag en check på på detta lopp som var en av mina bucketlist lopp :)
Kanske kommer ett inlägg om lite mer allmänt om resan, hände ju massa annat kul också. Men det känns som själva race repporten var tillräckligt lång.
När jag kom hem gick jag till Läkaren och hade Halsvirus/Infektion (Bronkit). Men det facit så hade det inte så smart att köra. Det är jävligt svårt att backa ur lopp, speciellt när man lagt en förmögenhet och är utomlands, men det kommer alltid fler lopp!! I detta fall hade jag varken, feber, halsont eller kände mig jättesjuk som är dom stora nödbromsen. Man står sedan på startlinjen på samma villkor som alla andra, man får ingen bonus eller ursäkt att man är sjuk. Är man dålig så är det bara ladda till nästa race. Jag är kanske inte är bästa förebilden här, skulle ju kunna komma springande till startlinjen med droppställningen och sjukhusdressen, men man får tänka till ibland :).
Nu är det prio på familj och Kalmar som är mitt stora mål på köra fort i år (I oprioterad ordning) :).
Au revoir (eller Orvar, som Nikklas lärt mig säga när jag försökt uttala det)
0 comments