Säter Triathlon Rejs Rapport

"Här kommer väldens senaste uppdatering. Tydligen hamna denna som utkast istället för publiceras. Men för historikens skull kommer den ut nu. Vänligen ta hänsyn till mode detaljer etc kan ha ändrats udner tiden."

Till Sveriges Triathlon Mecka Säter! Eller har Kalmar tagit den titeln?
Jag håller mig till Säter, det är lite mer riktig triathlon där fast Kalmar är betydligt större.

Jag var där förra året och fick känslan av det här kommer knappt överleva en vinter till. Den lilla vägen fick inte ens vara avstängd, inte ens på barn tävlingen. Jag körde Sprinten och det var bara allra närmast sörjande kvar tom fiskmåsarna som leta smulor hade dragit.

Nu var det andra bullar (Fiskmåsarna jubla)! Dom hade gjort simningen på Olympisk till en lång 2 varvs bana istället 4-5 varv som det var förra året och då hade man ingen aning om vem som var först. Vägen var nu avstängd, awsome! Det var mycket folk nu och när dom öppna incheckningen så såg man ingen skillnad på SM och denna "lilla" små stads motionslopp.

Jag var inte 100% efter Ironman Nice. Sonen skulle köra, så då tänkte jag att kan lika gärna kan dra en runda också. Simningen på sprinten var bara 375 och Olympisk var nu 2 varvs bana så bestämde mig för köra Olympisk istället. Mest av allt ville jag bara komma ut och få en skön löp känsla. Lite glida fram elegant och inte som en skadeskjuten elefant som jag brukar.

Race time!

Sim

Ställer mig som vanligt lång till vänster, inte längst men väldigt långt. För en gångs skull står jag längst fram. Jag gjorde lite Karate moves innan så ingen skulle försöka på nåt (gäller visa direkt vart skåpet ska stå), gav närmaste onda ögat också bara ifall att (kan aldrig vara för säker). Tveksam dock till informationen gick fram då jag hade simglasögonen på mig. Den i samband med onda ögat är ingen bra kombo, ser mer ut som man har ont huvet.

*Pang*

Full sprattel, gasa på fullt, all in. Coolt att se när man hänger med alla främsta. Som en lång linje och man ser att en efter en tappar linjen men sen börjar några dra iväg. Då viker jag in som en piraya och letar efter lite fötter, gör lite karate moves i luften bara för påminna vad som gäller. Svepte runt lite och slogs nog mer än skapa kompisar lite rörigt ibland undra man tom. ifall man simma åt rätt håll.

Olympisk är rätt hemsk distans, den är faktiskt skit jobbig. Jag hade tappat något med tekniken och blir så trött på övre armen, bara tvär surnar till. Känns lite blä och blir jätte trött. Varvar och ser en framför, ger 110,5% och kommer på fötter. Det är en snabb jävel för jag ligger nästan 100% bakom och kämpar för hänga på. Tappar ibland och får verkligen bita i för komma på tåget igen. Känslan av han försöker bli av med mig för det kommer spurter då o då men jag jag biter i / kommer på tåget igen.

Vad jag tror så kommer jag upp med andra gruppen, första gruppen är ju omänskligt bra simmare. Jag var rätt bra slut och blir omsprungen in till T2. Dels för det var långgrunt och jag har ingen elegant hopp skutt still som en fjärril på en blomsteräng i vattnet idag, jag plöjer mig fram som ett sjölejon.
Tar någon sekund på mig och andas i T2 o få ner pulsen. Hade väl typ behövt en timme till men det fick gå. Folk börja skrika på mig (läs heja), tänkte bästa dra innan fula orden börjar komma (läs orkar inte heja hela dagen).

Cykel

Med en vass simning (allt är relativt) så förväntar jag mig att en klunga modell Tour de France passera förbi inom kort (om inte alla passera i T1). Det slår aldrig fel. En eller 2 drar om mig. Ok, förtrupperna är här. Sen kommer jag in i första backen och den jäveln är seg. Det finns Franska berg segt och så har vi Norrlänsk backe. Jag vet inte vilken jag föredrar, typ som pest eller kolera. Är mitt i backen nu och har 2st en liten bit framför mig. 15-20 meter kanske. Försöker köra samma takt (peaca) som dom bara för försöka pusha mig lite, ananrs sitter man i skogen o plockar svamp istället. Sen kommer en lite mindre backe, det är min favorit lutning på sådär lite lagom och jag kan trycka på utan dö. Kommer lite närmare dom 2 framför och har 2 val: Dra av i tempo eller dra om. 99 gånger av 100 skulle jag köra om och så sen kör dom sitt lagtempo förbi mig 5 min senare och jag har stumma lår. Så för en gångs skull drog jag av och så segla dom iväg. Vändning hem med världens utför tror kom upp i 65 utan trampa ihjäl mig. Mer än så är faktiskt inte cykel banan. Skog mer skog och lite till skog.

Varv 2. Samma 2 framför som varv ett och hamnar i samma läge. Lägg till en joker som åker jojo lite över hela stället.  Varv 3 likadant börjar bli rätt mör nu jag ligger och kör rätt hårt hela tiden. Det har inte kommit några fler och lite förvånad.  Man börjar känna igen folk och flesta håller sina positioner.

Sista varvet och in i backen, tryck ner ner , upp upp, ner ner, upp upp men när man kommer upp såå skönt det var sista, nu är benen kaput. Hemvägen gasar jag på nu och satsar på dra om dom 2 framför. Tar en stund att komma ifatt, antingen öka dom eller så är jag svagare än vad jag tror (Vi säger att dom öka). Trycker förbi och så gasar jag till på nerförsbacken mot mål och lyckas ta någon placering till. Nån skriker till något, och hör inte riktigt. Sen ser jag någon som slickar mitt bakhjul och misstänker det var ämnat åt den.  Växlingen är inget speciellt går hyfsat smidigt in och ut.

Löpning

Ut på löpningen och tar en mugg vatten, sen har jag tidigare sprungit rakt fram på sprinten. Nu skulle man in vänster och "fuck" vilken jävla monster backe. Jag körde det här för få lite skön löpar känsla, men jag var helt jävla död och skulle nu bestiga Mount "fu#ing" Everest! På det hade jag ont i ryggen för jag tror att jag satt lite för högt på cykeln. Sprang upp för hela backen, vet vart gränsen går för springa och gå men jag var fan bra nära den. Sen kom hela paraden om mig, hela tiden ramla folk förbi mig och jag börja fundera om jag kommit in i något annat lopp för så många startande såg jag inte.

In på varvning för varv 2 av 4. Ungefär samtidigt går Claes Björling i mål. Yaaay på mig!
Så den där jobbiga funktionären och viftar upp en i backen igen, jag vill jag bara rakt fram...
Denna gång fick jag ge upp, det tog emot men fick gå mellan 2st lyxstolpar på brantaste biten mest för ryggen (högra delen av korsryggen) gjorde så jävla ont. Sen kröp jag vidare runt och folk fortsatte passera mig. Är hela jävla Säter ute och promenerar nu??

Varv 3, Lågpunkten, man har tappat allt, skulle lätta offra medaljen för en raggarballe med svängdörrar.  Men man gnetta på gick samma sträcka på typ 10m meter o körde mitt tempo och lika många passera igen, jag hatar varv bannor.

Varv 4, Halleluja sista varvet! Krigar uppför backen sista gången, och sen händer något. Jag börjar ta mig framåt i ett löpar tempo. Börjar tom passera folk "Cya, woulden't wanna be ya". Ok folk o folk jag passerar någon men det går rätt ok, jämfört med total katastrof . Sista Km går tom riktigt fort och drar en lång spurt i mål mest för jag har någon nosande efter mig.

Ganske nöjd endå, inte vad jag var ute efter idag men jag sög ut allt vad jag hade och det kändes bra.
Kom i mål som 33 av 76 och det var många bra med idag.

33 Karlsson Mikael           Väsby SS triathlon                    

Sim: 22:00    Cykel: 1:18:12      Löp: 56:51            Total: 2:37:03

För Anton gick det desto bättre och han vann sin klass, trotts han vart stoppad och funktionärerna diskutera vart han skulle springa.