Närmar sig Kalmar nu!

Nu närmar det sig Kalmar och med det, den ångest laddade spänningen.
Känner mig lite snuvad på upplevelsen i Juni och Ironman Nice i år. Då jag låt sjuk 2 veckor innan loppet och hosta slem istället för fisa fjärilar. Och uppladdningen var ju sådär specifik med Sprint SM precis innan, för inte tala om Staffet SM. Som köra Le mans och dragracing med samma bil.  Men det vart fantastiska upplevelser :). Nice resan var så grym, hade skit kul där nere hela veckan typ och tävlingen vart en upplevelse istället för race. Sprint SM var kul (kanske inte just då, när hjärtat försökte fly) och SM stafetten, fan tog i så hårt att tånaglarna fick näringsbrist.

Men nu är det Kalmar och jag har mitt envisa mål på 11 timmar. Ganska meningslöst mål egentligen då det baserat på förutsättningarna, sista jag körde (2017) blåste så jävla mycket så det sket sig på 11.17. Men, för mig så betyder det allt att fixa det. Komma 234 eller 254 spelar ju lite mindre roll. När jag kommer till 2 siffrig placering så ska jag räkna placeringar istället :). Även om jag märker att 11 är kört kommer jag kriga in i mål.

Formen

Den är ungefär som ta ut kakan ur ugnen lite för tidigt.
Men, lets make kladdkaka istället.

Jag är inte där jag siktat på vara när jag suttit och gnuggat trainer hela vintern. Vintern, alla fall efter Januari var det grymt bra träning. Våren funka bra också men till sommaren tappa jag all form av struktur mm.

Simningen

Den är ju stabil som vanligt. 1.04 i Nice kändes bra. Saknar dock flera lång pass som blivit uteblivna.Just nu är det bara underhåll på det. Kanske drar 4km i helgen. Lite ironiskt att simning har blivit min bästa gren. Eller det blivit min minst sämsta gren beror på hur man ser på det.

Cykel

Ironman-cykelträningen är ju familjedödaren.  "Jag drar ut en 5 timmar och cyklar" sen en fika på det, dusch och för inte tala fix innan. Man fyller ju lät luckan mellan Frukost och middag. Det ska såklart köras på prime time så mycket som möjligt mellan Juni och Augusti också. Så distans passen blivit lite lågt i antal. Men jag har fått ihop en del alla fall. Tyvärr inte så många över 12 mil.  

Cykel formen har varit en dalande kurva sen våren. Jag har ganska nyligen hitta en lite bättre position på cykeln som känns bra. Men mina watt är lite dåliga. Saknar kanske 10-15 tröskelwatt mot vad jag siktat på. Är tom aningen sämre än sist körde Kalmar tror jag, så detta lite av min oros moment just nu.

Löpningen

Den har varit så fruktansvärt dålig i sommar, men senaste veckorna kopplade jag på hjärtstartaren och försökt få igång den och den börjar vakna till liv långsamt tycker jag. Mycket sitter i huvudet just nu, efter 3 steg så börjar tankarna gå mot "joooobbigt, jobbigt jobbigt, jobbigt, fika, jooobbigt, åhh en katt, jooobbigt". På  Hallsta Triathlon (i Våras) var jag super nöjd och sprang en solid 4.30 tempo på milen. Andra loppen har jag ju knappt tagit mig i mål krypande. Jag har haft 2 veckor med flera korta löppass och jag tror stora jobbet är gjort under vinter/vår behöver bara få till löpsteget lite nu och huvudet på plats.  - You can cra but you can't walk!


Näst sista veckan
Denna vecka varit lugn med principen vila varannan dag. Har kört en del med Anton mest löpning hittills och jag legat lågt på intensiteten. Mycket strech och core. Få hela kroppen o funka.
Blir lite sim, ett cykel pass mest för testa disk hjulet och någon löp till denna vecka.