42 km känns lång borta just nu

Känt mig lite sliten idag.
Har bland annat hunnit med 3st powernap.

Skulle springa en mil med Christian i Ursvik, men det fanns inte kartan, inte ens en detaljerad orienterings karta.

Stack ut själv på en 6km runda, gick ok i början förutom djävligt ont i vaderna men det har man nästan lärt sig leva med vid det här laget.

Men sista 2km kom jag nästan inte hem, som köra bil och man gasar men det händer ingen kolla ner på benen som man kollar på soppa mätaren att man har bensin i tanken.

Man väl säga att jag rullade hem på sista ångorna.

Lite själva tanken med dagens korta lugna pass var att det skulle kännas bra och jag vill ut mera.
Den iden baktände ganska hårt, hehe

Sen kommer jag inte åt mitt problem med vaderna, tidigare i veckan hitta jag en strech övning som löste det ganska ok. Nu prova jag allt möjligt.

Jag har nog rullat, slagit, petat med vartenda köks redskap jag kan hitta. Ser ut som någon bagare gått vilse i mitt vardags rum.

Att man ska springa 42km under 5 tempo känns ganska lång borta just nu.

Bara hoppas på att det är någon riktigt dålig dags form man har.

Insåg att det är Fredag idag också när jag prata med en kompis.
Har en drös med saker som jag skulle ha gjort, som inte hänt nåt med heller.

Jag har alla fall fått min cykel såld, känns skönt. =)
Försöka jaga tag i en ny, har dock inte jätte bråttom med det.

Nu längtar jag mest till helgen ska vara över och Anton ska komma hit igen.