Ryggproblem, operation och vägen tillbaka (Del 3/3)

Kravlös tävling med ett enda mål - att ta mig runt. Eller?

Hmm, så lätt ska jag väl inte komma undan. 

Jag ville ju inte komma sist och hade varit nice med 5 snitt på löpningen. 

Inte helt omöjliga mål. 

Så veckan innan gjorde jag allt för att få igång rumpan, samt att vänstra delen av baken skulle släppa lite, för att kunna springa. Med allt menar jag att jag totalt överdrev i panik. Körde nålar, koppning, massagepistol, så mycket stretch som möjligt så min vänstra rumpa / baksida lår var så jävla irriterat att det nästan gjorde ont att sitta. Men det fungerade att springa, hoppades jag alla fall.. 

Under hösten träffade jag en ny Fysioterapeut i Sollentuna. Det var nog bland det bästa som hänt hittills.
Alla har tidigare sett mitt problem som ett stort problem, men han delade in det i flera små. Så började vi med en liten del och sket i allt annat. När jag blev rörligare där så gick vi vidare osv.  I samband med detta började jag styrketräna också. Fick en ny antiinflammatorisk medicin och jag hade faktiskt två veckor utan smärta.

Nu ska man inte ropa hej över ån för skiten kom tillbaka. Men istället för att bli deprimerad och kännas som ett bakslag så kände jag mig mer hoppfull över att det kanske kan lösas, men visst jävligt surt att det kom tillbaka! Men efter över ett år med smärta har man faktiskt svårt tro något annat, men kollar man bakåt så är det ju mycket bättre. 

Just nu så är det värsta den dagliga smärtan. Jag har inte så jätteont men det är ganska uttröttade och jag väntar på att träffa läkaren för se om det finns något att göra, förutom ingrepp igen, typ nervblockerare, annan medicin, etc. Men jag har väntat sedan september på tid, helt värdelöst. Men jag mår hyfsat ok så jag orkar inte kriga. 

Löpningen börjar gå framåt, jag kan springa ganska mycket och långt, enda problemet jag har är med farten. Innan ryggen paja sprang jag trösklar på precis under 4 tempo på 1000m. Nu är det 4.30 max 4.20.
Sedan, så fort jag försöker springa snabbare, så får jag ont i nerven vid ryggen och sedan går det ner i vaden och så blir vaden förstörd en vecka.  Lite tråkigt, för jag gillar att springa fort och kort. Men kämpar på med distansen och hoppas att farten någon dag kommer tillbaka.

Simningen är nog tillbaka där jag var innan pandemin. Det har blivit mycket bättre på sistone. 
Med tanke på att jag inte orkade köra en 100ing i våras, så är det riktigt kul. Kan dock känna av ryggen när det blir mycket hårda pass. 

Cyklingen ligger jag på ca 20-25watt lägre tröskel än innan ryggen pajade. 

Jag har problem att koppla musklerna på vänster sida. Men jag har jämnare fördelning nu.
Varit ner på 40%-60% fördelning på vänster / höger.  2019 hade väldigt bra cykelår, detta är nog absolut tråkigast att tappa. Efter nyår blir det nog mycket cykelfokus.