Ryggproblem, operation och vägen tillbaka (Del 2/3)
lördag, december 25, 2021Del 2/3
Målet för 2021 och börja träna igen
Även om jag i vintras trodde på Kalmar (jag anmälde mig iallafall) i år så fick jag inse att det inte fanns en chans att jag skulle kunna genomföra det, ens ta mig runt. Nu var risken att den skulle bli av väldigt liten,
men jag flyttade min start till 2022 ändå redan på våren.
Så mitt nya mål var: Linköping Sprint SM!
Typ ta mig runt där vore kul, någonting med sig i bagaget till vintern.
Typ ta mig runt där vore kul, någonting med sig i bagaget till vintern.
Började cykla lite distans på mtb och det fungerade ok i lugnt tempo.
Var till och med ute och körde lite bikepark på våren och hoppade mm utan några större problem, kanske lite trött i ryggen bara. Jag hade ju kollat upp att allt såndant var ok, så länge såret var läkt så var det bara att köra.
Var till och med ute och körde lite bikepark på våren och hoppade mm utan några större problem, kanske lite trött i ryggen bara. Jag hade ju kollat upp att allt såndant var ok, så länge såret var läkt så var det bara att köra.
Så länge man inte kraschade var detta helt ok.
Foto: Stefan Isaksson
Provade att köra lite XC mtb i skogen men det fungerade inte alls, min rygg dog direkt.
Blev detsamma när jag kom ut och började cykla landsväg, efter en timme var det som att jag fått genomgående kramp i hela korsryggen. Blev bara tvungen att lägga mig ner på en bänk. Men efter 10min kunde jag köra igen. Men det blev bättre ju mer jag cyklade och så småningom så kunde jag köra lite längre och längre.
Löpningen var dock total katastrof.
En av de första turerna ute.
Började cykla mycket ute med Anton nu också vilket var grymt kul.
Det gick sakta framåt hela tiden, just då var det nog svårt att se det. Jag springer runt och gnäller en hel del just nu, men kollar jag bakåt så har jag kommit en lång bit på vägen.
Många ser ju inte hela bilden heller, främst att jag kunnat cykla utför mm.
Mycket har man ju slitit sig genom och sedan, när man kommit hem, har man bara krupit ihop på golvet.
Mycket har man ju slitit sig genom och sedan, när man kommit hem, har man bara krupit ihop på golvet.
Vet inte hur många gånger jag bara somnat på golvet utmattad, men det var mitt eget val.
Sommaren 2021
Sommaren var väldigt bra. Inne på år två av Corona och det mesta av huset var ju fixat året innan.
Det var inte några triathlontävlingar, tänkte främst på Anton för det var ganska uteslutet för min del.
Det var inte några triathlontävlingar, tänkte främst på Anton för det var ganska uteslutet för min del.
Men vi blev bjudna upp till Åre för Åre bike festival och det var ganska episkt.
Åre!
Annars var det en hel del slappande.
Var även ute på lite äventyr med familjen, bland annat Järvsö.
Järvsö
Ryggen var ju fortfarande inte helt bra, och jag har testat några sjukgymnaster, massage etc.
Naprapaten fungerade väl sådär en kvart, tills man kom hem. Var ju grymt skönt att släppa på musklerna som låg på, men en liten felaktig rörelse så bang..
Nu började det närma sig augusti och Linköping triathlon. Samt var tanken att börja sikta på Kalmar 2022 nu också. Under sommaren så var det stora orosmomentet att sätta sig på tempocykeln. Men det gick över förväntan. Kanske inte uteffekten, men det fungerade jättebra för ryggen, det var till och med bättre än landsvägscykeln.
Downhill och tempocykel - vem hade kunnat tro det :)
0 comments