Sprint SM racerepport inkl stafett bonus

måndag, juni 17, 2019

Sprint SM... som en frontalkrock med verkligheten, det här är triathlon på riktigt.
Långdistans i all ära men men det är här man märker att det sitter ihop. En Ironman är Simma Cykla Springa. En sprint är SimmaCyklaSpringa.....Astmaspray

Bägge har sin charm och en IM är mer utmaning, får man punktering i sprinten vinkar man fram sin Uber bara.
Men Sprinten så går det riktigt fort. För vissa alla fall ,för mig är det som åka en Nissan Micra på 50väg *ihhhhhhh, sakta ner* - öhhmm, det går bara i 47.....

I lördags åkte alla fall jag och Anton ner till Linköping. Efter vi korsat innerstaden 111 gånger och glidit över stor torget 5 gånger med en diskret företagsbil och 3 cyklar på taket så hittade vi hotellet. Det blev så pinsamt så vi parkerade och gick till fots. Mysig liten stad som är totalt omöjlig att hitta i.

Jag och Anton, avfärd mot Linköping!

Efter att vi uppgraderat rummet till lite större så Anton också fick sova i en säng, och inte bara min cykel, så var vi redo. Vi passade på att jogga ner till simstarten, mötte upp Nikklas och hängde lite och Sushi till middag sedan på kvällen.

Formen var hyfsat god, uppladdningen kunde jag nog inte gjort mycket bättre. Jag har gått upp lite i vikt senaste veckorna. Efter att ha kämpat mig neråt 75kg så har jag helt plötsligt fluffat upp mig till 77 igen. Känns lite som man tvålat in Tarzans sista lian i sista svängen.

Race day skulle bli en intensiv och lång dag.
Jag hade mitt lopp först, sen massa ungdomar att heja på i klubben. Sen skulle Anton köra sitt race samtidigt som vi skulle förbereda stafettlaget och sedan köra stafetten. Planera cykelbyte, lunch, väskhantering, mm.

Efter vanliga chekin, fix, ångestattacker mm så var det dags för start.

RaceTime

Simningen

Bang, startskottet gick väldigt fort och överraskade nog många. Började veva för fullt. Jag börjar inse varför jag är rätt duktig på att simma, det är för att jag vill överleva. Jag låg som vanligt långt (längst) till vänster och fick skära in mot första bojen. Mycket kärlek vid första bojen, sedan lite öppet vatten. Började bli trött och svepte in lite för att hitta fötter men hade jättesvårt att hitta någon som jag orkade ligga kvar vid. Jag är inte nöjd med simningen, jag hittar inget tempo och kommer inte in i min zon där jag vill ligga. Jag tror jag behöver mer simtid i våtdräkten helt enkelt och känna mig bekväm i vattnet.

Simtid: 12:26 (Har bara placering totalt i Age group så anger det som ref.) Placering: 23

T1

Nej, jag får inte till det. Brukar vara min paradgren, att glida ut som att jag snott cykeln. Men nu står jag där och försöker uppfinna hjulet innan jag ger mig ut. Min puls är så hög så jag gissar att hjärnan slår av, kroppen stänger automatiskt av de delar som är av minst betydelse vid kris, har jag hört.

2:19 och 38e plats på denna diciplin

Cykel

Minnet låg kvar från min katastrofala cykling i Hallsta. Kändes lite bättre, men alldeles för hög puls och den gick inte ner. Ligger direkt med syraskuld. Jag har mätt mina lactat (mjölksyra) värden och vid 155-160 går jag på syraskuld. Jag hade en snittpuls på 171 på hela cyklingen.

Känns som att jag pressade mig så hårt jag kunde, men frågan är om jag hade fel taktik. Kanske rulla lite lättare i början, men det är ju en sprint, man kan ju inte dra fram en räkmacka och kolla på fåglarna. Andra varvet gick bättre, kunde cykla om någon i alla fall. Får ge cyklingen OK. 239w i NP under 32 minuter.

33 minuter enl mitt chip och här var jag 43a. Jag blir bara sämre och sämre....

T2

Inte min växlingsdag, hade inte huvudet med mig.

56 sekunder 45a här Vem sa uuuutfööör..

Löpningen

Jag har mitt tempo och det gör sig bäst på längre distanser. Jag kommer fan inte under 4:30 tempo. Jag hade det tempot i Hallsta på milen och jag hade det nu i Linköping. Mitt varv 1 och varv 2 skilde sig 10 sekunder och hade ganska prick 4:30 tempo. Löpningen fann jag inget nöje i, det var bara att ta sig igenom, kände mig som en skadeskjuten flodhäst när alla sprang om en. Enda glädjen var på tillbakavägen och man såg att man inte var sist.

In till varvning är alltid kul och bli påhejad av mina underbara klubbkamrater, hann med krama några innan jag gav mig ut på andra tortyren... varvet.

Lilla Tjejen (funktionären) vid löpningen längst bort var ju sååå grym, fan vilken fantastisk person.

Hon ropa till mig "Du är bäst"! (Jag hade rätt mycket bevis på motsatsen)

Så jag ropa tillbaka "Nej, du är bäst" (Vilket hon faktiskt var)

Så ropar hon, " Det är du som är bäst"

Men jag kände att jag inte hade mer tid att diskutera med en 8-9 åring vem som var bäst just nu.

Jag bröt ner loppet i 2st 2,5km rundor. Det låter ju bananas!
Det var inte bananas!

Det tog ju aldrig slut, sista biten upp så kommer Jonas.R från klubben upp bredvid mig.
Respekt! Kan tillägga att han startade efter mig också (5min) i 55-59 gruppen. Jag vill bli lika snabb som honom när jag blir stor!

Känner att jag inte har lagt upp för spurt direkt och han säger: Vi kör hand i hand i mål!
Jag tänker bara: Fan va kul!!

Målgång Väsby style! Foto tagen från Jonas.

Löpning 22:34 (Ganska precis 4:30 tempo) Placering i gren 59 Snart botten?

Totalt 12a i min åldersklass på 1:11, hade siktat på top 10 men hade behövt kapa en 2 minuter för det. Hatten av, alla som slog mig gjorde det fair and square! Jag har gett 110% och skulle inte kunna gjort det bättre. Jag kan bli bättre på sprint och ska det men inte just nu.

Medaljen

Antons lopp

Efter mitt lopp var det dags för Anton.

Jag har nog högre snittpuls här än när jag kör själv, hehe

Anton kom upp från simningen precis efter Hanna från klubben som 2a.
Och de krigade iväg på cykeln. Jag älskar att se dem köra mot varandra, det känns som om de har en ömsesidig respekt och extra horn att slå varandra. Vid varvning kom Anton först med Hanna hack i häl. Sedan kom Anton in med liten marginal till växling och sprang iväg. Jag hade lite dåligt koll då jag höll på fixa min plats för stafetten. Men sprang till målet när Anton var på väg in.

Man blev ju lite stolt när han kommer in som första Tri4fun deltagare (de större kör dock lite längre) och vinner sin klass.

Varför springer han på sidan av mattan??

Det roligaste är att känna glädjen i att tävla och köra triathlon. Jag skiter i om han kommer sist eller först, visst är det roligast när han vinner det kan jag inte säga något annat om. Men när han berättar om loppet från att vara så nervös att det gör ont i magen till att en sekund senare så är det borta och jag bara kör på. Att det finns en taktik där , visserligen är det full fart men det finns en. Det som är kul.

Stafetten

Sååå intensivt, sååååå kul!

Jag hade sista sträckan och Malin växla med mig.

260m simning, kändes skit långt. Speciellt mot vad det låter.

Kommer upp till växling och börjar ta på mig löparskorna. Helst jävla borta. rycker cykeln och drar ut. Skit rolig cykelbana. men kör lite fegt första varvet och anar någon bakom mig.

Andra varvet går betydligt bättre och har mycket mer fart genom svängarna.

Växlar ok och sen ut på löpning.

1,5 km löpning

Jävlar jag försökte springa fort, det lät så kort men kändes såååå långt.

Efter vändpunkten längst bort så möter jag Oscar från ungdomslaget i klubben. Fan, jag vet att han är grymt snabb löpare. Sen möter jag Johan, en till ungdom från andra ungdoms laget. Men här har jag rätt mycket försprång. Oscar ligger bakom mig som en Gepard jagar en Bäver nykommen från en trädbuffe'. Jag skulle kunna matcha honom i en spurt på sista biten om jag är nykommen från spa och precis fått min sjögräss behandling men nu ligger jag på -. Jag växlar upp på rött sista backen och sen lägger jag i sista växeln, ingen aning vad den färgen heter men det gör ont. Springer rakt in i mål til världens skönaste gäng!