Ironman Kalmar 2017

Bilresan gick ruskigt bra, tjejerna sov hela tiden och Anton var inte för rastlös, en kisspaus och en blöjbytar paus var enda stoppen på väg ner.

En Ironman är rätt speciellt, huvudet är någon annanstans och man är lätt nervös hela tiden.

Sen lägg till 8 månaders tvilling bäbisar som verkade vara ute på en bajs turne så har man en lätt kaotisk hotellrum. Ytan att gå på var minimal och jag vet inte ens hur många väskor vi hade med oss.
Sen ska man krypa in i sin lilla bubbla där man gärna bara vill vara sista dagarna men den bubblan vara väl som längst 5 minuter. Jessica tog faktiskt nästan allt jobb med tjejerna, men hon vart med tidigare och vet hur det är på loppen.  Fredagen försökte jag fokusera lite på Antons lopp efter jag checkat in min cykel och det var klart. Han gjorde grymt bra lopp, lede i början och gick lite för hårt (undra vart han fått det ifrån) men ramla in där bland första gruppen.

Rullande start och jag stod i 1 timmes gruppen, lite lagom i mitten. Vattnet var bra temp, inga vågor etc. Tyckte det var lite rörigt. Speciellt vid alla bojor, alla skulle in så nära som möjligt så mot slutet simma jag en bit runt och tjäna säkert på det. Tror detta känts som en av mina sämsta IM simningar. Inget flytt, en försökte sno mina glasögon, en tog mig i axeln o drog mig bak, jag rätt säker på att jag kom före den personen endå. Jag hittade inga fötter att ligga bakom förräns mot slutet.
Trodde jag simma på runt 1.15 men fick 1.06.06 (1.05 på min garmin, stod fiffla med den en stund på rampen upp). 

Ingen super växling, men inget klaga på. 2.37. Vissa gånger har jag känt att jag flugit igenom men det gick lungt o fint igenom. Ingen stress

För klara mitt mål så behövde jag cykla 33kmh i snitt. Sikte på 180-185 snitt watt. Det gick rätt bra i börjar mycket sne vind och watten låg över 200 som var lite högt. Men kämpa på och när vi kom till ändan på Öland fick man en jävla medvind och snittet öka till 44,5 som bäst. Sen Norrut igen snevind men gick hyffsat till vi svängde upp igen rakt in i motvinden. Var som cykla in i en väg. Jag fick ligga trycka mer är vad jag borde och låg bara i typ 20kmh snittet rasa ner. Svängde av mot bron och gick ruskigt lätt igen, passade på vila benen lite. Sen kom vi ut på bron, här vart benen grillade. Lagom krispig kom man in till Rondellen vid Kalmar och fick massa energi av publiken. Men sen ut igen så kände jag mig ganska rökt, ungefär här kände jag att det var inte kul längre.  32,7 kmh i snitt behövde jag för cykla in i 5.30 och när min Garmin gick ner på 32,9 var det ny målet. Men det höll inte länge. Sista milen var jag på 32,5 och gav mig fan på att jag inte skulle komma under det. Det fanns inte några tankar i reptil hjärnan om maran efter kan jag lova. Jävlar jag såg ur all energi jag hade och kom in med 35,5 i snitt för vad det nu var värt.  Tid : 5.36 , 181 snittwatt.

T2

Rökt, hel rökt. Gick på toa och hade inte speciellt bråttom. Satte mig ner tog på skorna och ladda fickorna i byxorna med gel. Men var fan är fickorna, vänster också borde. Då såg jag det!
Hade satt byxorna ut och in. Fan, därför det gjorde så ont. Sprang till funktionären vid utgången och fråga om jag fick ta av mig byxorna. I tältet var det ok. Geni som man är så drar jag av mig dom vid utgången av tältet inte går till mina saker o gör det. Inte för man brydde sig om nåt just då. Världens sämsta transition.

Löpningen

För första gången på ganska länge nu var jag lite positiv, tänkte att kanske får en nystart nu.
Sannolikheten att mina ben skulle bara sådär bli purfäska var ganska lågt dock. Men det gick ganska bra i början. Dock var jag tok törstig, stanna vid första depån och tog 6-7 muggar vatten o bara svepte. Efter milen tror jag att det börja gå utför på löpningen. Huvudet, benen allting var trött.  Andra varvet vart det mycket växlande mellan gång och löpning. Krampen började komma på baksida lår och det kändes inte bra. Tog 2st saltstick tabletter och jag vet inte ifall det var av dom eller borden jag svepte rena, men min kramp försvann.  Vid halvmaran såg jag att jag låt precis på gränsen för nå mitt mål, men nä. Fanns inte där idag och sista motivationen försvann. Sista varvet var bara överlevnad och tänkte att kommer säkert in på 12 timmar nånting. Min Garmin dog strax efter halva maran. Nu var det bara "Get the t-shirt".  Tur att det var sån fantastisk publik i Kalmar, genom staden var det ju så grymt. Och alla klubbkamrater, familj som heja. Hade nog satt mig i skogen men hink saltgurka annars. 

Hur som helst så tog jag mig till mål. You are an Ironman! jajja Been there done that, give me the t-shirt! Kändes lite så. Kände mig inte riktigt nöjd. Jag var inte där för utmaningen (den har jag gjort) jag var där för tävla igenom loppet. Jag hade nog varit nöjdare om jag sprang genom maran och fått sämre tid (fast cykeln hade antagligen hamnat på blocket då). 

Slut tid: 11.17

Efter glider jag ner och hämtar mina saker och går upp till hotellrummet. 

Där säger Jessica grattis! Jag visste fortfarande inte min slut tid. Aja, jag tog mig runt.
- Du fick ju person bästa även om du inte klara 11 timmar.
Åfan, jag trodde jag hamna runt 12 nånting, så man vart lite gladare.
Sen när allting lagt sig lite mer vart man ganska nöjd endå. Vilket år det varit, jag fått tvillingar och endå satt pers på både Halv IM och IM. Samt top 10 på cup tävling. Tanken var lite att jag skulle anmäla mig för hålla igång, men ska jag vara ärlig så har all träning varit för en sub 11 tid. 

Jag är helt enkelt för dålig tempo cyklist, jag kan rycka, dra backar mm, men nöta plant är inte min grej. När det blivit mer min grej då ska jag anmäla mig till nästa IM. Det kanske blir om 2 år kanske 3. Inte nästa år. Blir halvor och jobba på farten då :)


Sist men inte minst: Tack alla som hejat på plats, på facebook, på sms mm.
Det gör så mycket, när man var helt sänkt och såg chip mattan och att tiden kommer för alla o se fick en börja springa mot nästa. Nu kom jag inte så långt men fick några skutt framåt :)