Man har tränat nu i 11 månader ca för det här loppet. Men ändå av nån konstig anledning har man tok panik och tror att det är sista månaden som avgör allt. Självklart har jag fått en långdragen förkylning sedan Halv Ironman på Jönköping, nu mest irriterande hosta bara. Var till Läkaren för säkerhets skull i veckan. Om det är nåt så har jag säkert tid nu fixa det. Men det var typ vila det kommer gå över. Fick host medicin och hostan varit ganska ok sen dess. Dock känner jag mig sliten efter tävlat 3 helger i rad och bara haft några få vilodagar då jag var tok sjuk efter Jönköping.
Nu handlar det egentligen om bara hålla sig, frisk och hel och lite igång i 3 veckor till Start.
Flygresan börjar ta slut, nu bara sikta in sig på landning.
Denna och nästa vecka blir halv hårt, försöka klämma några långa pass, testa lite farter etc.
Sen blir det en vecka med bara hålla igång och försöka göra så lite som möjlig.
Mentalt är jag skit sliten, ångra lite att jag anmälde mig till en hel Ironman samma år som man får tvillingar. Jag är i väldigt bra form och gjorde PB på Halv Ironman, och på Gävle ett av mina bästa Olympiska lopp. Men senaste halvåret har jag fått gräva djupare än någonsin och när man kommer hem slutkörd är det inte bara lägga sig i soffan. Jag har världens bästa sambo som vet att det betyder mycket för mig att få träna och jag får mycket tränings tid. Men bägge överens att trött pga tränat inte är en ursäkt här hemma. Ibland har man nästan get upp när man totalt slut efter lång hårt pass, kommer hem tar en snabb dush och sen är det full fart utan knappt sitta ner resten av dagen och man bara längtar till tjejerna ska sova så man kan krascha i soffan.
Men det känns ändå riktigt bra, väldigt nöjd med denna så säsong. Det tom gått över förväntan.
Så känner ingen press på Kalmar. Självklart ska jag ta mig runt men även om det inte skulle ske så är jag nöjd med året. Jag kommer nog försöka sikta på sub 11 timmar, det var absolut inte mina ambitioner men det kan gå.
Det här kommer bli skit kul!
Nu handlar det egentligen om bara hålla sig, frisk och hel och lite igång i 3 veckor till Start.
Flygresan börjar ta slut, nu bara sikta in sig på landning.
Denna och nästa vecka blir halv hårt, försöka klämma några långa pass, testa lite farter etc.
Sen blir det en vecka med bara hålla igång och försöka göra så lite som möjlig.
Mentalt är jag skit sliten, ångra lite att jag anmälde mig till en hel Ironman samma år som man får tvillingar. Jag är i väldigt bra form och gjorde PB på Halv Ironman, och på Gävle ett av mina bästa Olympiska lopp. Men senaste halvåret har jag fått gräva djupare än någonsin och när man kommer hem slutkörd är det inte bara lägga sig i soffan. Jag har världens bästa sambo som vet att det betyder mycket för mig att få träna och jag får mycket tränings tid. Men bägge överens att trött pga tränat inte är en ursäkt här hemma. Ibland har man nästan get upp när man totalt slut efter lång hårt pass, kommer hem tar en snabb dush och sen är det full fart utan knappt sitta ner resten av dagen och man bara längtar till tjejerna ska sova så man kan krascha i soffan.
Men det känns ändå riktigt bra, väldigt nöjd med denna så säsong. Det tom gått över förväntan.
Så känner ingen press på Kalmar. Självklart ska jag ta mig runt men även om det inte skulle ske så är jag nöjd med året. Jag kommer nog försöka sikta på sub 11 timmar, det var absolut inte mina ambitioner men det kan gå.
Det här kommer bli skit kul!
Bara några sånna här kvällar till nu!
