Åland Triathlon

Ställde mig längst bak till vänster som brukligt (såg sedan på film att jag stod typ längst fram till vänster, de jävlarna som smyger upp bakom en alltså). Första biten går ok, tittar åt höger så ligger en tjej och kör ryggsim. Öhh, ok jag kommer tydligen komma upp med ryggsimsgruppen, känns bra, ELLER INTE.  Nu kom vi ut i stökiga vattnet, pang första vågen. Ok, behöver inte ta någon salttablett idag. Så började jag hyperventilera lite, hann inte få luft förrän nästa våg kom, upp och brösta och kände Barcelona om igen. Ser ingen båt alls eller någonting och lite rädsla kommer, vad ska jag göra...

Av någon anledning så trycker jag ner huvudet och tänker Gliiiiid och andas ut, och tar ny luft och gliiid. Fan, det är lite tufft men det fungerar ju, kan nog fixa detta. Pulsen går ner och det är ju betydligt enklare simma under ytan, än att slåss ovanpå.  Simmar för långt, och blir lite sur för jag vill definitivt inte simma en meter mer än nödvändigt i detta vatten. Rundar bojen så siktar jag mot fel boj, men vafan lite mer extra... Men sedan lägger jag på det jag kan och simmar bra in.

Upp på land och rundar konen, hinner ladda om med några djupa andetag. Gillar det här med Australian exit. Sedan ner igen, känns bra, nu vet jag hur jag ska ta vågorna. Ska inte säga att vågorna kändes kul nu, men mer spännande än nervöst. Simmade bättre andra varvet och ser mycket folk framför.

Kommer upp jättenöjd, jag skulle kunna kliva av här och vara supernöjd att jag tog mig genom simningen. Nu är jag inte så orolig för vågorna längre.

Kommer upp på stranden och hör: Du är 3a (herrar olympisk totalt)!

Shit, då måste jag gasa....

Gick ganska ok, lite våtdräkttrassel bara. Kom ut som 2a (herrar olympisk totalt)!

Jag har två personer precis bakom mig, och Henrik framför. Köra ifatt honom är en omöjlighet, som om en Fiat uno skulle köra om en Ferrari. Min cykelplan var enkel: BOOOMBA! Eftersom jag inte kunde springa fort så var det vara öka på cykeln. Efter 10 minuter blir jag omkörd av han bakom mig, inget som överraskade mig. Räknade lite och satte upp mål: Top 10 vore jävligt coolt. 

Jag gav honom en lucka framför sådär 15-20, jag var inte i närheten av drafting och jag kunde se honom. Hängde med ganska bra första varvet men sedan, en liten bit inpå andra varvet så orkade jag inte. Visst, jag skulle ge allt, men jag vill ändå inte krypa fram på löpningen. Tidigare hade jag koll bakåt, men nu hade vi börjat varva folk så jag hade ingen koll, utom att jag låg 3a. Jag förväntade mig att någon skulle komma snart, men jag skulle inte ge bort något gratis. 

Lyckas hålla undan ända in till T2 men noll koll bakåt.

Jag var 2 minuter efter på cykeln alla fall. 

In till T2 som 3a (herrar olympisk totalt).

Gjorde snabbt byte, sprang bara mot fel utgång.
Tidrapporten ut sa 1,5 minuter efter. Antingen var jag en halv minut snabbare, eller så var det en glädjeklocka.  Ut som 3a (herrar olympisk totalt).

Tanken började slå mig lite, fan va coolt att komma 3a. Pallplats har aldrig hänt tidigare. Men min löpning var nu den svagaste delen och jag visste att de andra måste springa snabbare. Han framför försvann (han gjorde en 38.00 löpning så inte så konstigt), men min plan var att försöka hålla stadigt 4.30 tempo så får de kämpa lite alla fall. Det gjorde ont, och jag fick gräva djupare o djupare, snart var det fram med borrmejseln. Nu kom jag till första vändpunkten (2,5km) och startade tiduret, hur långt bakom var nästa. Hann springa två minuter innan jag mötte den bakom, så ca fyra minuter. Snabbt räknat att han inte sprang snabbare än 4 tempo och jag hade 30 sek per km försprång och sprang 4.30. Det skulle kunna gå!! Nu var jag någonstans jag sällan brukar vara och då snackar jag inte om bokrean!

Det var bara till nästa vändpunkt och tid, 1 minut så mötes vi. Shit, jag har drygt 4 km kvar och två minuter försprång. Fan, det är inte ofta jag får ett tillfälle att komma 3a, biter ihop mer. Sista vändningen... Skit i tiden... Mycket folk runt men man ser vilka som har lite fart under galoscherna. Nu kommer den jagande men det är en ny Nisse, den andra är steak. Blickar lite bakåt på långa raksträckorna, mina ben är tvärslut, men gräver ner till 110%. När jag kommer till bron så kan jag slå av lite, bra sikt bak och bara 500m kvar. Spurten är min starka sida så bara jag kommer till bron. Siktar bron, ingen bakom. Så dyker Håkan upp med hela Väsby tri undom och barnsektion och hejar, vafan man kan ju inte slå av då... Det var det bara att köra hela vägen. 

Mål: 3a Overall, 2a Age group.

Det var riktigt kul att komma på pallen. Men jag värdesatte två saker högre. Min simning, att jag kom över vågorna. Det tog mig till nästa nivå. Andra var att jag kunde trycka 110% så länge och få ut allt av mig. Det är nog en av anledningarna till att jag håller på med det jag gör. 

Blev till och med intervjuad av både speakern och tidningen efter.