Stockholm Swim Run 2015

måndag, juni 15, 2015

I helgen avklarades Stockholm SwimRun tillsammans med Nikklas. Min eller det var faktiskt bägges första swimrun tävling.

Nu såg jag att det varit lite dött här på bloggen, senaste uppdatering var Mallorca 70:3.
Det hänt en del saker. Träningen gick skit bra en period slutet av Maj / början av juni. Så jag hade faktiskt inte tid att uppdatera. Dels pga mitt jobb flyttar ungefär dit pepparn växer och min pendling har gått från 24 minuter per dag till 180 minuter. Ca 2 timmar om dagen som försvann *poff*.

Triathleter har redan så jävla gått om tid, ehhe. Men hoppas fått in lite rutin nu och kanske kortare men fler uppdateringar :). Sen kracha jag ganska illa i början av juni och tror 3 renben fick sprickor.
Så varit ganska lungt efter dess. Så uppladdning till loppet handlat mest om vila. Han dock med en swimrun träning med Nikklas i Norrviken innan för testa allt.

Den enda dagen på året man inte ville ha sol och varmt var i Lördags. Ni kan ju gissa när den dagen lyckades (o)äntligen komma! (för det e inte ofta den kommer). JO, När man står där med en gummidräkt och silicon mössa. Jävla va varmt det var vid starten och sen när man kom iväg kände man sig som en flodhäst i en gummidräkt på jakt efter vatten.

Löpningen var tung och jobbigt, jag hade dock räknat med att det inte skulle gå frictions fritt.
Andningen var sådär, riktigt tunga andetag gjorde lite ont och man var lite stel annars funka revbenen helt ok. Var mycket folk så det var bara följa strömmen, skulle säga att vi låg i ca 5 tempo ner till första simningen.

Var grymt skönt att komma i vattnet o kyla sig lite. Men simningen var rörig.
Om jag jämför med med dom triathlon lopp jag kört så var den generella kvalitet på simningen rätt kass. Trassla in mig i någons rep också. Men efter man kom upp från första (och den längsta) simningen kändes det som fältet sträckt ut sig och an kunde börja köra.

Kändes riktigt tråkigt att jag inte kunde springa på så hårt, många sprang om oss.
Fast det roliga var att vi simma såpass bra att efter nästa simning kom samma gäng springande om oss igen. =)

Efter kanske 1,5 timmar (nåt sånt) på längsta löpningen hade jag en riktig kris, låren var stumma, kände mig överhettad och helt jävla slut. På något sätt kom jag ur det och en timme senare var jag nog piggare än någonsin.

Tycker vi tuffade generellt ganska stabilt genom loppet. Inga överljuds ryck några dalar gick vi igenom men dom kom vi ur med fårskinnet på ryggen och blicken framåt.

Det var ett riktigt roligt lopp men mycket tuffare än vad jag hade förväntat mig.
Lärde mig en hel del saker. Dolmen kommer jag definitivt skita i nästa gång tex.

Se om jag kan övertala Nikklas för nytt lopp :)