Vansbro Triathlon - En lång historia

Nu har jag avklarat min första halv iron man distans och jag tror min längsta tävling hittills.
Finnmarksturen, när den var 120km och första gången jag körde den var tidigare rekordet. Vätternrundan är fortfarande ett motionslopp så den räknas inte.


Förutsättningarna kunde nästan inte vara sämre. Efter Stockholm maraton så vart jag sjuk.
Åkte på nån fördärvlig hosta, som sedan gick över till en skit jobbig förkylning och avslutade stort med bihålleinflamation och penicillin. Jag hade redan gått igenom halva apotekets sortiment innan.
Helgen innan Vansbro avsluta jag min penicillin kur och jag var inte i topp form dessutom så kunde jag inte springa så bra pga min höft som jag skada på maran och jag hade hoppats på den hade läkt.
Lördagen testa jag ett distans tur på cykeln och fick ont i nacken. Söndagen kunde jag springa en mil lite ont men det fick duga. Han testa lite öppen vatten sim. Resten av veckan vart det lungt, naprapat för nacken o justera cykel hit o dit.


Hur som helst så åkte vi upp på Fredag vid lunchtid. Stanna i Vansbro, hämta start kuvert och sedan till Malung där vi skulle övernatta. Försökte hitta en restaurang som servera pasta men ingen av 5st gjorde det, kunde inte ens erbjuda det, så vart thai med nudlar. Sov riktigt dåligt och en nervös morgon var inte   optimala för mitt frukost intag.

Väl på växlings området kändes det bra, fint väder. Träffa alla trevliga klubb kamrater och snacka lite folk omkring. Det hade varit trevligare att gå ta en pizza eller nåt istället..hehe Men det var bara åla sig in i våtdräken o göra sig beredd.


Simningen 42:53 (1900m)
Kallt i vattnet men kändes ok efter en stund. La mig långt bak mitt i ån. Kändes som minst folk där.
Starten gick och jag fick vet om jag ska kalla det panik, var aldrig rädd men börja hyperventilera fick jätte korta andetag, folk simma upp på mig. Inget så där speciellt men jag kunde inte få ner huvudet i vattnet. Bröstsimma allafall första 500 metrarna och växel crawla lite. Vart mest sur på mig själv, jag kan simma bättre o allt tid man lagt ner på det. Skulle inte ens vinna mot ett gäng ankor nu i Väsby ån. Sen la jag mig på rygg körde lite ryggsim pulsen gick ner kunde andas normalt och kunde simma ganska bra sen. Efter vändningen gick det riktigt bra och simma om fler o fler personer.

T1 4:58
Gjorde inget raket växling lite sur över simningen och gick största delen upp till växlingsområdet.
Packa tom in våtdräkten i väskan innan jag gick ut på cyklingen, hehe

Cyklingen 2:44 (3 varv 30km)
Första varvet gick väldigt bra hade strax under 35kmh i snitt om jag minns rätt och då stannade jag o kolla med en cyklist att han var ok efter blivit påkörd av en bil.
Ut på varv 2 började jag få ont i nacken och sen var det roliga slut. Var bara plåga, försökte ändra position för göra så lite ont som möjligt ibland försvann det en kort stund men sen kom tillbaka.
Tredje varvet var bara ett rent helvete satt upp för det mesta och det var bara ta sig i mål. Nacken o huvudet bultade och kände mig helt sliten.

 T2 7:36
Garanterat den långsammaste växlingen (japp jag kollat, med flera minuter).
Det lite roliga att kvällen innan så sitter vi o tar tid på mig hur mycket jag förlorar på knyta skorna mot speedlaces. Nu satt jag där vid cykeln och ville inte springa, varje steg var som en kyrkklocka slog mot huvudet. Skärmkepsen dämpade bultandet lite alla fall. Funderade på bryta men har jag kommit så långt så kan jag prova löpningen.

Löpningen 01:59 (21km , 3 varv a 7km)
Det var 2 vätske depåer på banan , jag tror det alla fall kommer inte allt så klart. 3 blir det på ett varv för ena var vid vändpunkten. Så jag satte som mål att springa (jogga) till dom o där fick jag stanna en stund o gå lite. Ju snabbare jag sprang ju bättre kändes det för då vart det inte lika stöttigt. Efter ett varv så ville jag nästan gråta att jag behövde göra 2 till. O nu var jag rätt bra slut också. Men alla vänner och klubbkamrater som var ute o sprang och hejade hjälpte verkligen fram en. Andra varvningen kändes det skönt bara ett varv till sen är det slut. Plågade mig igenom det och gav sista in till mål. Då var jag borta i huvudet fick lägga mig ner o en klubbkompis kom med vatten och banan. Sen ville jag bara ner o trycka i mig några ipren.


Nedan är lite bilder jag fått från Kalle.K

Jag är rätt glad att jag tog mig runt, jag hade inte så roligt lopp. Men det var en bra tävling.
Dock så borde biltrafiken varit avstängd, den störde och var ganska farlig vid flera tillfällen.
Löpningen var inte direkt någon rolig bana att springa. Men en stor applåd till alla funktionärer.

Jag har lite att fixa innan min Ironman tävling om drygt en och en halv månad. Kan skylla lite på att jag varit sjuk hela juni nu, men man bestämmer själv om man ska ställa upp och då är det samma för alla.
Ska boka tid för naprapat o fixa nacken och sen en bikefit och hoppas lösa det problemet. Jag är envis men inte så envis att jag klarar en IM såhär. Kände inte av min höft alla fall, men jag jag sprang aldrig mer än 2 km åt gången men totalt sett borde det känts nåt så det känns possitivt.