Sist jag skrev var efter Tjörn, och att ta sig runt där tog nog den sista lilla gnutta motivation jag hade. Supernöjd med förra årets säsong och äntligen 2st sub 5h HalvIronman. Men det tog mentalt och var ganska utsliten efter allt annat förra året också som hände i mitt liv. Det fanns inget jag ville skriva om eller motivera mig. Så var jag upptagen av att inventera genom hela Netflix också :).

Men nu är vi inne i 2019 och en liten recap av vad som hänt sedan Tjörn förutom att jag har legat på soffan o kollat Netflix:.

Först främst, Numero Uno!
Jag köpt en ny cykel, inte tempo utan linjecykel. Jag har tänkt satsa lite mer på det i år.
Nej, jag har inte hunnit köra på den så mycket för jag kom på att jag ska göra 2 Ironman.

Hur som helst så blev det en Cannondale (Paus, för chocken ska lägga sig) System Six!
Det blev den med Ultegra Di2 och näst värsta hojen, kändes bra tills de släppte en till ännu värre... Tredje känns inte lika hett (Damn you AXS) .. Supernöjd med den och hoppas få cykla lite mer på den under sommaren.



Andra stora nyheten!
Jag har byggt ihop en landsvägscykel! Jag hade ju tänkt köra lite mer landsväg....
Blev en Cannondale (hämta andan) Supersix!  Exakt! en sådan jag sålde för köpa min System six, hehe. Det var faktiskt inte meningen, typ. Tänkte att det skulle vara ett roligt projekt, att bygga ihop en cykel. Så hittade jag den ramen samma kväll på happyride, så någon vecka senare hade jag beställt alla komponenter jag behövde. Enda som är nytt på den är hjulen. Projektet skulle vara att bygga ihop den på 6.8kg körklar med flaskställ, pedalel, wattmätare mm. Jag är på 7,3kg just nu. Så kan väl säga att den inte är helt klar än.
Inte hunnit cykla på den så mycket för jag har 2 ironman och en ny värre linjehoj, hehe



Spanien 2019
Varit nere i Spanien (fastlandet, Torrox) på träningsläger med ett fantastiskt roligt gäng från klubben lett av Peter.G som har hus därnere. Varit skitkul och bra träning. Varit Vårens höjdpunkt helt klart.


Nu närmar sig sommaren och tävlingssäsongen. Det har väl varit lite mer stress än tidigare.
Med 2st Ironman i år så har man väl gått in i hösten med samma ångest o rutin som tidigare.
Man anmäler sig, man skryter om det i 5 minuter på Facebook och sen har man ångest 1 år. Sen kör man och man har ont. Sen har man väldigt ont och sen bara mer smärta att se fram emot, men fan,  man har betalat 5 tusen för det här, ska ta sig i mål. Men man gör det för det är KUL....

Sen är man "rockstar" närmaste 24 timmarna och vägrar ta av sig finisher tröjan.  Man är sliten i 2 veckor efter och här någonstans uppstår ett tomrum i ens liv. Medan finisher tröjan hänger på tork efter man insett att den behöver tvättas, vet man inte vad man ska göra och BAMM så öppnar anmälan till en ny. Men ska man säga nåt så är fan Målgången i en Ironman värt detta.

Men det jag undrar är hur fan, när fan , va fan anmälde jag mig till 2st för. Eller jag vet varför: Högre makter tillät det, eller ska väl säga kortare 163cm makter tillät det för andra var i Kalmar och man säger ju inte direkt nej till en IM start. Jag kommer nog hata skiten efter första och så ska man ladda om för en till 2 månader senare. Jag kommer ju hinna sälja cykeln och sedan inse att jag behöver den igen.  Men väl bara bita i, har ju 2st linjecyklar annars o köra på :).

Iroman France (Nice) kommer vara ett äventyr. Det är tuff och med 2.000 höjdmeter på cyklingen. Så kommer det inte bli någon snabb tid. Siktar mest på komma på övre halvan av dom i min klass vilken borde vara ca 12 timmar enl. förra året.

Kalmar är sub 11 som bara gäller. Jag kommer aldrig bryta om jag inte måste, men kommer inte vara nöjd med 11.01. Så hoppas verkligen det blir bra förhållanden i år.

Men innan Iroman France i slutet av Juni så har jag 3st lopp till i Juni att köra. 
Hallsta Tri (Olympisk) redan nu i helgen, Sen 16e Juni SM i sprint och Stafett senare på dagen.

Så kommer bli mycket vila i Juni och helgerna köra riktigt hårt. :)

Ska försöka komma igång och skriva mer nu, lite mer motiverad och med racesäsongen här så blir det lite mer att skriva om också.

Nu bara ladda för Hallsta på Söndag!

[Förord]
Nu varit det en liten ofrivillig mellanrum mellan senaste inlägget och detta, vara vara lite inaktuellt men för komplettera och läsa tillbaka i tiden så avslutar jag denna serie. Varit mycket sjukdom och händelser sistone som gjort att det fastat.
[\Förord]

In till T2 och snabbt besök på toan, eller så snabbt det kan bli med heldräkten o långa armar.

Sen ut på löpningen och musik, folk hejar, high 5ar speakern och tok speedad.
Kollar klockan efter 500m, 3.30 tempo, uhhhh lite för fort.

Riktigt uppe i varv och det känns riktigt bra. Men drar ner tempot till runt 5 tempo och försökte sikta på hålla det.

Första varven körde jag bara på utan stanna på vätske depåerna, Tjörn kanske inte har den största publiken i världen men den har nog den bästa o mest engagerade. Vissa måste ju stått där hela dagen och hejat.

Löpningen kändes bra, en av mina bästa hittills och tänkte bara köra på så länge det funkar.

Tog en gel vid varje varning och en mugg vatten vid depån i farten. Normalt brukar jag stanna efter nån mil vid varje depå men kändes fortfarande bra.

Nånstans vid typ 12km fick jag ett problem.
Först kändes det bara som strumpan korva sig i skon, irritera mig lite och sen mer o mer och tillslut
stanna jag för fixa till det. Bara att strumpan var helt slät. Men kändes bra efter, sen efter några minuter kändes det likadant igen, sen mer som typ skosnöret var under foten och vart värre som jag jag sprang på nån kula under framfoten, jätte udda känsla. Tillslut stanna jag o massera foten en stund och det försvann helt, men några km senare kom det igen och fick stanna typ halv minut.

Mot sista 5km började bli sliten, gick faktiskt i en av dom sista branta backarna men hade inget speciellt att köra för efter cyklingen gick som den gick.

Sista backen och lite mer än en km kvar så kolla jag klockan och WTF , var på 4.49 nånting!!!!!
Jag skulle fixa SUB5 och hade chans till PB!

Drog på en lång spurt en riktigt lång spurt, undrade hur fan det ska kolla men sprang om . folk jag pratat med men släppt för inte orka hålla deras tempo, nu flög jag om dom.

Hur glad som helst in på 4.54! och ny pers. Antagligen på max puls och för jävla va pumpen fick slå!


Löpning: 1:43 (5.09 tempo)

Sluttid: 4.54,  Placering: 11

Efter en helt ok växling hoppar jag ut på cykeln.
Det här var grenen som funkat bra i år så såg fram emot detta.

Medvind ut så var tanken att försöka dra på lite så i motvinden hemåt kunna tappa lite
i fart. En 210 w i snitt var väl riktmärket för dagen.

Gick bra på vägen ut, men tyckte inte fick nån super skjuts av vinden, det biten var lite slingrig och skyddad. Men det rulla på helt ok, och kändes som jag höll en bra plan.

Visst Ironman tävlingarna är svindyra men bilfria vägarna är fan värt det.
Ok, bilarna störde inte så mycket, men i en av största nerförsbackarna står en husbil, en Mc domare snett bakom och annan cyklist precis bakom husbilen. så var ju bara ställa sig i kön till nästa korsning som inte var allt lång borta men man hade tappat all fart.

En mega eloge till Tjörn för Mc domarna, antingen punktmarkera dom mig eller så var det mycket domare ute. Minst 10 gånger vart jag passerad av en. Det tyckte jag var skitbra.

Men såklart så ska massa r#vh#l drafta endå. En grupp framför mig med 5-6st ligger o myser så kommer domaren upp och så ser man 5 st helst plötsligt frihjula. Jag var kanske 50-60m bakom men såg ingen kort komma fram (kan ha fel). Och dom orkar ju inte hålla farten själva sen så jag passerar om några av dom som precis passerat mig. Där tycker jag det rött kort direkt.

Man kan hamna i situationer som man kommer i draft zonen speciellt i uppförsbackar mm, men man kan se vilka som ligger och suger hjul o vilka som kör sitt race, någon kanske inte vill backa backåt tillräckligt snabbt efter blivit omkörd för man stirrar på sin watt. Då är 5 min helt rätt straff eller varning . Men medvetet ligga på rulle några mil o får 5 min är ju ett skämt.

Vägen tillbaka var som cykla in i en väg, helt öppna fält, raksträcka och så motvinden rakt i ansiktet.

Tror jag hade en bit över 36 i snitt innan kom in i motvinden och in till vändningen var jag nere på 34,4. Funderade om jag kunde köra på hårdare andra varvet men jag kom aldrig upp i 36 i snitt igen.

Andra vändan i motvinden var ju hemsk, och där dog lite min dag. Snitten bara gick ner o ner och visste att det fanns ingenstans o hämta hem det igen.

När vi svängde av "stora vägen" så var det ca 10 min sidovind och höll hastigheten där.

Var inte så jätte nöjd med cyklingen det finns normalt en växel till för motvinden men den fick jag inte med mig ner hit denna dag. Insåg att jag måste varit fruktansvärt sliten i Jönköping då jag låg på ca samma watt siffror och hade en puls på 150-155 och i Jönköping var jag uppe på 175 och körde.

Cykling är min roligaste gren, men kände ingen riktig nöje av det idag, var en del att ta sig igenom bara.

Cykel tid: 2.33 (misstänker lite kort cykling)
Placering: 11
Medelwatt:  207 (220np)

Uppladdningen

Jag hade väl inte den optimala uppladdningen, eller den kanske inte var så dålig men den var inte som jag tänkt mig. Inte mycket har väl varit det denna sommar. Försökt trimma in formen till Tjörn som var årets A race. Men det gick inte framåt, cykel ähhh ok, resten inte i närheten. Försökte allt och senaste 2 veckorna innan insåg jag det fanns bara en sak kvar att göra vila! 

Inte tänkt så mycket på att annat sliter på en än träning. Fortfarande relativt "ny" på jobbet och i princip varje kväll har jag några mail eller nånting fortfarande kvar att göra efter min mor. Jessica hjälper mig jätte mycket med praktiska saker men fortfarande beslut måste hit o dit. Det tar på en så sista 2 veckor fick jag vila och köra lite lätt uppstart helgen innan och lite början av veckan. Var sjuk veckan innan, helt utslagen och sov nästan konstant i 3 dagar.

Mot Tjörn 

Race Day

Sim

SM i Halvdistans (Halv Ironman) om 6 dagar. Mitt A race för i år och det jag laddat för sen nästan ett år tillbaka. Nu står man här o bara öhhhhhh. Vafan hände!

Ok det hänt mycket i år, jävligt mycket.

Och att det känns fullkomligt skit behöver inte betyda att det går dåligt.  Inte för vara positiv, det inte min grej men historiskt sett . Se Helsingör (Halv IM). Orka knappt ta mig till starten o dammar av mitt livs lopp. Cykeltur alla fall med stabil powerwalk in till en rekord tid. No Brain No Pain!

Sen vart jag väl övertaggad och med allt omkring med min mor och jobbet mm så vart det lite mycket. Borde ha taggat ner lite gran men "I dont do tagga ner"! "I do more 4or på vilodagen"!

Kollat efterhand så både Jönköping (Halv IM) och Engelbrektsturen (Mtb) låg jag nästan på pulsen som jag har när jag kör Vo2 pass men effekten var typ 80-85% av tröskeln.

Jag har väl försökt rädda  det lite på sistone med en massa vila mm.
Men som man säger "to little to late". Jag är inte närheten av vart jag vill vara i någon gren (ok, man är väl aldrig det. På det hela så vart jag stungen av en geting på överdelen av foten, som jag inte har tillräcklig ont av springa redan och låter som en orkan med nåt Bi ljud nu (Ni såg vad jag gjorde där,va). Sen var jag sjuk förra veckan när jag skulle börja kicka igång lite också. Men jag sov typ igenom 3 dagar kanske var behövligt men inget underverk för mitt löpsteg eller ryggen för delen. Ser ut som jag försöker ta en springnota från kiropraktorn när jag är ute o joggar.

På det hela ser jag fram emot åka ner med hela familjen. Ska bli skönt. På Lördag kväll ska jag knäcka en (Läs: 5) öl och slicka såren efter krypit runt i 21km. Bara hänga där. Väldigt fint på Tjörn.
Bada sen med barnen i havet, mm.

Jag ska ha med mig det bästa från tidigare lopp i år. Cyklingen från Helsingör som gick grymt bra och löpningen från Jönköping. Det gick inte fort men jag sprang hela. Jag springer hellre på 2 timmar än än gå/springa på 1.45. Det känns så värdelöst o börja gå.

Jag har haft mål på sub 5 och komma på övre halvan p resultat listan som skulle typ bli en top 10 i denna tunna startfält med folk som springer en halvmara i högre tempo än vad jag nånsin gjort milen på. Målet nu är detsamma, sänka oddsen lite bara :)

Men man vet aldrig förrän man gått i mål! Det sitter mycket i huvudet och jag kommer gå all in som jag alltid gjort och hoppas det håller. Så länge man har hoppet har man en chans :). Tagga ner lite nu börjar nästan bli lite för positivt här.