Då var det dags igen för Kalmar.  Det är något speciellt med Kalmar, vare sig man vad man tycker om Ironman märket eller inte så stannar Triathlon Sverige upp en stund och alla blickar riktas mot Kalmar.

Det är stort, det är coolt och det är dyrt. Visa tycker det är överhyppeat men framförallt så det en jävla triathlonfest :).  Förutom pengar är det väldigt mycket tid investerat i det. Vanliga kommentarer man hör när man checkar in cykeln är "undra hur mycket pengar det finns här".
Jag undrar hur mycket tid det finns investerat här nere.

Nu stod man här incheckad och klar. Eller klar o klar, men man kan inte göra mycket åt saken nu. Jag har tränat ok, haft 2st långa sjukdoms perioder senaste året och inte fått dom riktigt långa passen som jag behövt men många "lagom" och får väl se hur långt jag kommer med det snart.

Känsla på Formen innan start:
Simning, den har alltid varit stabil, dock aldrig simmat så lite som i år (under sommaren).  Levt under sommaren lite på min 1.04 simning i Nice. Mål skrivet på 1.15 ifall något händer. Realistisk mål: 1.05.

Cykel, Bra cykelform fram till Sommaren. Tyvärr inte cyklat tillräckligt långt max 12mil mest 10mils turer. En 15 mil (IM Nice) sen förra Kalmar 2017. Börja mecka med sittställningen sista veckan är väl aldrig bra tecken. Mål: 5.30

Löpningen, Efter Nice har detta varit min ångest! Sprungit väldigt mycket men kort. Mycket mentalt att bara det är lätt o roligt. Fick igång löpningen bra mot slutet. Som Cykel kanske lite kort på långpass. Mål: Typ 4.15

Enda oros momentet var ryggen.  Precis en vecka innan Kalmar så paja min rygg. 2 naprapat besök och jävla massa strech och rulla på boll så var det ok, men stramt. Var orolig över bilresan, men Linnex och sätesvärme så gick det väldigt bra.

Kalmar

Raceday

Ironman Kalmar 2019- Simningen

Snart kommer Cykel delen!

Sista veckan innan Race. Jobbet är klart allt är fixat, det bara luta sig tillbaka och vänta in Race day eller?
Denna vecka är även paranoid veckan. Man upptäcker så mycket fel på sig själv så att en hypokondriker skulle bli avundsjuk.

Lite charmen med "stora" lopp är ju allt lite extra som måste fixas. Mycket som hittas på. Och mycket blir gjort också som man annars inte gör. Bla. ska jag balansera hjulen på bilen för åka 7 timmar med något som skakar mer än en pansar vagn är lite jobbigt. Men inte tillräckligt för en 30 min färd, då är det jobbigare att åka och balansera hjulen.

För mig börja det väl på sämsta sätt, typ. Min rygg paja förra Lördagen. Inte helt men någon muskel ligger på och strålar från ryggen ner till benet.
Var hos Naprapaten i Måndags kväll, vart lite bättre men ska måste dit på Onsdag igen. Jag kör nästan hellre en IM än går dit igen.

Det inga problem kunna starta o så och det är "bara" en muskel som ligger på. Jag blir jätte trött i ryggen av en dag på jobbet bara. Då kan man tänka sig hur det blir efter 18mil i tempo position. Min rygg är ju redan som en stelopererad mask. Tillsammans med kyckling låren så är inte utsikterna så goda.

Annars känns det rätt ok, Jag är inte så bra form som jag planera i Vintras. Jag lyckas aldrig hålla ihop det hela vägen, men tror hittat lösningen till det för kommande år.
Mitt enda mål är sub 11 (förutom att ta sig runt) och sist vart det 11.17. Jag är inte bättre än sist, så det kommer vara på håret. I år har jag en betydligt bättre Energiplan och lite mer erfarenhet. Det ska man inte räkna bort, bara kroppen håller.

Så här ser annars sista veckan ut!

Måndag
Jobba
Vilodag och Kiropraktor på kvällen.

Tisdag
Jobba
Test av cykeln ca 3 mil (lätt).
Genomgång av cykeln.
Sen gammalt kollar jag alltid cykeln 2 dagar innan avfärd för en
chans att köpa nya delar om man hittar nåt defekt.

Onsdag
Morgonsim
Packa
Kiropraktor (igen)
E.v en väldigt lätt löptur

Torsdag
Resa till Kalmar
Hämta nr lapp
Racemeeting

Fredag
Tidig morgonsim
Cykel checkin
Anton kör Ironkids

Lördag
RACEDAY!

Söndag
Lägga ut triathlon utrustningen på blocket.

Nu närmar det sig Kalmar och med det, den ångest laddade spänningen.
Känner mig lite snuvad på upplevelsen i Juni och Ironman Nice i år. Då jag låt sjuk 2 veckor innan loppet och hosta slem istället för fisa fjärilar. Och uppladdningen var ju sådär specifik med Sprint SM precis innan, för inte tala om Staffet SM. Som köra Le mans och dragracing med samma bil.  Men det vart fantastiska upplevelser :). Nice resan var så grym, hade skit kul där nere hela veckan typ och tävlingen vart en upplevelse istället för race. Sprint SM var kul (kanske inte just då, när hjärtat försökte fly) och SM stafetten, fan tog i så hårt att tånaglarna fick näringsbrist.

Men nu är det Kalmar och jag har mitt envisa mål på 11 timmar. Ganska meningslöst mål egentligen då det baserat på förutsättningarna, sista jag körde (2017) blåste så jävla mycket så det sket sig på 11.17. Men, för mig så betyder det allt att fixa det. Komma 234 eller 254 spelar ju lite mindre roll. När jag kommer till 2 siffrig placering så ska jag räkna placeringar istället :). Även om jag märker att 11 är kört kommer jag kriga in i mål.

Formen

Den är ungefär som ta ut kakan ur ugnen lite för tidigt.
Men, lets make kladdkaka istället.

Jag är inte där jag siktat på vara när jag suttit och gnuggat trainer hela vintern. Vintern, alla fall efter Januari var det grymt bra träning. Våren funka bra också men till sommaren tappa jag all form av struktur mm.

Simningen

Den är ju stabil som vanligt. 1.04 i Nice kändes bra. Saknar dock flera lång pass som blivit uteblivna.Just nu är det bara underhåll på det. Kanske drar 4km i helgen. Lite ironiskt att simning har blivit min bästa gren. Eller det blivit min minst sämsta gren beror på hur man ser på det.

Cykel

Ironman-cykelträningen är ju familjedödaren.  "Jag drar ut en 5 timmar och cyklar" sen en fika på det, dusch och för inte tala fix innan. Man fyller ju lät luckan mellan Frukost och middag. Det ska såklart köras på prime time så mycket som möjligt mellan Juni och Augusti också. Så distans passen blivit lite lågt i antal. Men jag har fått ihop en del alla fall. Tyvärr inte så många över 12 mil.  

Cykel formen har varit en dalande kurva sen våren. Jag har ganska nyligen hitta en lite bättre position på cykeln som känns bra. Men mina watt är lite dåliga. Saknar kanske 10-15 tröskelwatt mot vad jag siktat på. Är tom aningen sämre än sist körde Kalmar tror jag, så detta lite av min oros moment just nu.

Löpningen

Den har varit så fruktansvärt dålig i sommar, men senaste veckorna kopplade jag på hjärtstartaren och försökt få igång den och den börjar vakna till liv långsamt tycker jag. Mycket sitter i huvudet just nu, efter 3 steg så börjar tankarna gå mot "joooobbigt, jobbigt jobbigt, jobbigt, fika, jooobbigt, åhh en katt, jooobbigt". På  Hallsta Triathlon (i Våras) var jag super nöjd och sprang en solid 4.30 tempo på milen. Andra loppen har jag ju knappt tagit mig i mål krypande. Jag har haft 2 veckor med flera korta löppass och jag tror stora jobbet är gjort under vinter/vår behöver bara få till löpsteget lite nu och huvudet på plats.  - You can cra but you can't walk!


Näst sista veckan
Denna vecka varit lugn med principen vila varannan dag. Har kört en del med Anton mest löpning hittills och jag legat lågt på intensiteten. Mycket strech och core. Få hela kroppen o funka.
Blir lite sim, ett cykel pass mest för testa disk hjulet och någon löp till denna vecka.

"Här kommer väldens senaste uppdatering. Tydligen hamna denna som utkast istället för publiceras. Men för historikens skull kommer den ut nu. Vänligen ta hänsyn till mode detaljer etc kan ha ändrats udner tiden."

Till Sveriges Triathlon Mecka Säter! Eller har Kalmar tagit den titeln?
Jag håller mig till Säter, det är lite mer riktig triathlon där fast Kalmar är betydligt större.

Jag var där förra året och fick känslan av det här kommer knappt överleva en vinter till. Den lilla vägen fick inte ens vara avstängd, inte ens på barn tävlingen. Jag körde Sprinten och det var bara allra närmast sörjande kvar tom fiskmåsarna som leta smulor hade dragit.

Nu var det andra bullar (Fiskmåsarna jubla)! Dom hade gjort simningen på Olympisk till en lång 2 varvs bana istället 4-5 varv som det var förra året och då hade man ingen aning om vem som var först. Vägen var nu avstängd, awsome! Det var mycket folk nu och när dom öppna incheckningen så såg man ingen skillnad på SM och denna "lilla" små stads motionslopp.

Jag var inte 100% efter Ironman Nice. Sonen skulle köra, så då tänkte jag att kan lika gärna kan dra en runda också. Simningen på sprinten var bara 375 och Olympisk var nu 2 varvs bana så bestämde mig för köra Olympisk istället. Mest av allt ville jag bara komma ut och få en skön löp känsla. Lite glida fram elegant och inte som en skadeskjuten elefant som jag brukar.

Race time!

Sim

Ställer mig som vanligt lång till vänster, inte längst men väldigt långt. För en gångs skull står jag längst fram. Jag gjorde lite Karate moves innan så ingen skulle försöka på nåt (gäller visa direkt vart skåpet ska stå), gav närmaste onda ögat också bara ifall att (kan aldrig vara för säker). Tveksam dock till informationen gick fram då jag hade simglasögonen på mig. Den i samband med onda ögat är ingen bra kombo, ser mer ut som man har ont huvet.

*Pang*

Full sprattel, gasa på fullt, all in. Coolt att se när man hänger med alla främsta. Som en lång linje och man ser att en efter en tappar linjen men sen börjar några dra iväg. Då viker jag in som en piraya och letar efter lite fötter, gör lite karate moves i luften bara för påminna vad som gäller. Svepte runt lite och slogs nog mer än skapa kompisar lite rörigt ibland undra man tom. ifall man simma åt rätt håll.

Olympisk är rätt hemsk distans, den är faktiskt skit jobbig. Jag hade tappat något med tekniken och blir så trött på övre armen, bara tvär surnar till. Känns lite blä och blir jätte trött. Varvar och ser en framför, ger 110,5% och kommer på fötter. Det är en snabb jävel för jag ligger nästan 100% bakom och kämpar för hänga på. Tappar ibland och får verkligen bita i för komma på tåget igen. Känslan av han försöker bli av med mig för det kommer spurter då o då men jag jag biter i / kommer på tåget igen.

Vad jag tror så kommer jag upp med andra gruppen, första gruppen är ju omänskligt bra simmare. Jag var rätt bra slut och blir omsprungen in till T2. Dels för det var långgrunt och jag har ingen elegant hopp skutt still som en fjärril på en blomsteräng i vattnet idag, jag plöjer mig fram som ett sjölejon.
Tar någon sekund på mig och andas i T2 o få ner pulsen. Hade väl typ behövt en timme till men det fick gå. Folk börja skrika på mig (läs heja), tänkte bästa dra innan fula orden börjar komma (läs orkar inte heja hela dagen).

Cykel

Med en vass simning (allt är relativt) så förväntar jag mig att en klunga modell Tour de France passera förbi inom kort (om inte alla passera i T1). Det slår aldrig fel. En eller 2 drar om mig. Ok, förtrupperna är här. Sen kommer jag in i första backen och den jäveln är seg. Det finns Franska berg segt och så har vi Norrlänsk backe. Jag vet inte vilken jag föredrar, typ som pest eller kolera. Är mitt i backen nu och har 2st en liten bit framför mig. 15-20 meter kanske. Försöker köra samma takt (peaca) som dom bara för försöka pusha mig lite, ananrs sitter man i skogen o plockar svamp istället. Sen kommer en lite mindre backe, det är min favorit lutning på sådär lite lagom och jag kan trycka på utan dö. Kommer lite närmare dom 2 framför och har 2 val: Dra av i tempo eller dra om. 99 gånger av 100 skulle jag köra om och så sen kör dom sitt lagtempo förbi mig 5 min senare och jag har stumma lår. Så för en gångs skull drog jag av och så segla dom iväg. Vändning hem med världens utför tror kom upp i 65 utan trampa ihjäl mig. Mer än så är faktiskt inte cykel banan. Skog mer skog och lite till skog.

Varv 2. Samma 2 framför som varv ett och hamnar i samma läge. Lägg till en joker som åker jojo lite över hela stället.  Varv 3 likadant börjar bli rätt mör nu jag ligger och kör rätt hårt hela tiden. Det har inte kommit några fler och lite förvånad.  Man börjar känna igen folk och flesta håller sina positioner.

Sista varvet och in i backen, tryck ner ner , upp upp, ner ner, upp upp men när man kommer upp såå skönt det var sista, nu är benen kaput. Hemvägen gasar jag på nu och satsar på dra om dom 2 framför. Tar en stund att komma ifatt, antingen öka dom eller så är jag svagare än vad jag tror (Vi säger att dom öka). Trycker förbi och så gasar jag till på nerförsbacken mot mål och lyckas ta någon placering till. Nån skriker till något, och hör inte riktigt. Sen ser jag någon som slickar mitt bakhjul och misstänker det var ämnat åt den.  Växlingen är inget speciellt går hyfsat smidigt in och ut.

Löpning

Ut på löpningen och tar en mugg vatten, sen har jag tidigare sprungit rakt fram på sprinten. Nu skulle man in vänster och "fuck" vilken jävla monster backe. Jag körde det här för få lite skön löpar känsla, men jag var helt jävla död och skulle nu bestiga Mount "fu#ing" Everest! På det hade jag ont i ryggen för jag tror att jag satt lite för högt på cykeln. Sprang upp för hela backen, vet vart gränsen går för springa och gå men jag var fan bra nära den. Sen kom hela paraden om mig, hela tiden ramla folk förbi mig och jag börja fundera om jag kommit in i något annat lopp för så många startande såg jag inte.

In på varvning för varv 2 av 4. Ungefär samtidigt går Claes Björling i mål. Yaaay på mig!
Så den där jobbiga funktionären och viftar upp en i backen igen, jag vill jag bara rakt fram...
Denna gång fick jag ge upp, det tog emot men fick gå mellan 2st lyxstolpar på brantaste biten mest för ryggen (högra delen av korsryggen) gjorde så jävla ont. Sen kröp jag vidare runt och folk fortsatte passera mig. Är hela jävla Säter ute och promenerar nu??

Varv 3, Lågpunkten, man har tappat allt, skulle lätta offra medaljen för en raggarballe med svängdörrar.  Men man gnetta på gick samma sträcka på typ 10m meter o körde mitt tempo och lika många passera igen, jag hatar varv bannor.

Varv 4, Halleluja sista varvet! Krigar uppför backen sista gången, och sen händer något. Jag börjar ta mig framåt i ett löpar tempo. Börjar tom passera folk "Cya, woulden't wanna be ya". Ok folk o folk jag passerar någon men det går rätt ok, jämfört med total katastrof . Sista Km går tom riktigt fort och drar en lång spurt i mål mest för jag har någon nosande efter mig.

Ganske nöjd endå, inte vad jag var ute efter idag men jag sög ut allt vad jag hade och det kändes bra.
Kom i mål som 33 av 76 och det var många bra med idag.

33 Karlsson Mikael           Väsby SS triathlon                    

Sim: 22:00    Cykel: 1:18:12      Löp: 56:51            Total: 2:37:03

För Anton gick det desto bättre och han vann sin klass, trotts han vart stoppad och funktionärerna diskutera vart han skulle springa.

Har tidigare velat köra amfibie mannen. Innan man var sådär klar för trycka på anmälningsknappen så ställde dom in det. 2 år tror jag eller så kändes det som 2 år.
Men i år var den tillbaka och dessutom med en ny bana runt Arholma och inte fram och tillbaka.

Lurade med Sara som partner då vi ligger på ganska lika nivå.
Efter lite övertalning så var hon på. Då var Team Flamingo bildad!
Det är lite internt skämt från oss som var nere i Spanien i våras, det sån där grej som ingen riktigt minns vad som var så roligt men som hängt med.  Sen har det allmänt blivit lite inne med Flamingos.

Jag och Sara åkte ut med Tobias och Malin (Simma i Norr) eller dom åkte med oss eller alla vi åkte med Sara ut till djupa bushen Norr om Norrtälje och sen båt ut till Arholma.

Grymt varm dag och man försökte hålla sig i skuggan och dricka mycket hela tiden.
Det som lite kul mellan Swimrun och tex Ironman är prylarna. Bägge sporter har mycket prylar men swimrun ska man ju nästan ha gjort allt själv. Man blir utfryst om man inte tvinnat sin lina själv och har en fårskin våtdräkt som man sänkt själv med en pilbåge som man självklart byggt själv.
Det är ju en ung sport men det kommer ju nu mer o mer köpes kit med allt. Folk har byggt alla olika varianter, det har optimerats, justerats och testats. Nu hamnar grejerna i Kina och Massproduceras.

Men nu var all utrustning påkopplad, sparka till Sara så hon vakna och så var vi redo att köra.

Racetime

Vi drog i väg i en lagom tempo som var antagligen lite lite för hög för min konditions nivå.
Men vi hade helt ok fart, jag körde på kanske lite mycket i backarna när man kände att linan börja sträcka ut sig. Jag tror mitt adrenalin påslag kan ha negativ påverkan på mina hjärnceller ibland.
Det var skiiit varmt nu. Första löpningen var ju 3km. Ni som sprungit ett Marathon och vet känslan vid 30km, typ den hade jag när klockan pep till och visa 1km löpning. Satan, 2 km till. Dom andra 28 har man förnekat sedan länge. Det enda man tänkte på var simmet och kyla ner sig, sen skulle allt bli bra. Till slut kom vi fram till första Simningen. Vi sprang väl blandat 4:30-5:00 tempo.

Ner till vattnet, här var det bra att ha med Sara för min del. Jag kan tänka mig känna lite på vattnet och komma i rätt stämning för simma. Men nu var det det som åka elmoppe och ha en Ducati efter sig på motorvägspåfarten. Bara gasa fullt och trycka på lite till.

 Första simningen gick väl la' sådär bra, trött i armarna och kändes segt. Det var inte så lång simning som tur var. Vi körde med med lite för lång lina som var enkelt att åtgärda.

Annars flöt det på ganska bra, var lite coolt att springa in i Arholma Batteri, jag ville titta lite gran där men Sara lova fixa en broschyr efter istället. Efter var ett hopp jag bäva lite för då jag är rätt höjdrädd. Ryktena innan sa ju allt från 3 till 5 meter. Det var max 2m på sin höjd. Sen har man inte så mycket val när man sitter fast i en lina...

Simningen vid Norra Arholma, längst ut vid "havet" var nog dagens höjdpunkt, lite stökroligt och härligt vatten. Sen är man ju triathlet och det är inprogramerat att man ska runda bojen även om det bara är en riktnings boj.  Han träffa jag även på en gammal vän som inte sett på många år, snacka om förvånad man vart.


Efter det här så hade jag noll koll på vart vi var hur långt det var kvar eller nåt. Jag var bara trött.
Vi fick placering info här någonstans att vi var 15e plats. Vi visste dock inte om det var bra, hehe.
Men att få en placering utropad är ju alltid bra. Ingen okänd som direkt räknar min placering på Ironman. Come ON Mikael, you are 723rd place, go get them Tiger!

Sen kom vi till den mörka delen av loppet, speciellt runt ön Villösan. Här var det först skog att springa igenom innan micro sim till ön. Så man vart helt död sen ska man springa på kanten av ön bland stenblock etc. hela vägen runt. Skit rädd att stuka foten etc inför Kalmar. Här hade vi en liten svacka  eller en ganska stor. Vart omsprungna av ganska många här. Det typ här man bara vill hem, hehe

Efter Ö jäveln så simma vi tillbaka till Arholma, riktigt skönt o simma igen, och så fick vi lite dryck o mat. Snickers och saltgurka är ingen hit och blanda i vanliga fall men nu var det bara stoppa in allt och starta matberedaren.


Sen vart det faktiskt ganska bra fart på oss. Mycket grusvägs löpning och vi tar in på alla lag som passera oss tidigare + några till. Sista tredjedelen av loppet var riktigt kul när det flöt på igen. Normalt när man gått ner i tempo efter några timmar handlar det mest om damage kontroll och överleva. Utan säga nåt till varandra var vi överens att vi jaga placeringar.

Sista simningen var riktigt tuff, och tror den enda gången jag såg någon (2 lag) simma om oss utom första sim sträckan kanske. Min vänstra axel börjar göra ont nu också, så drog mest med höger.
Sen var det bara full fart sista sträckan rakt in i mål.  Kom i mål som lag 13 av 42 i Mix och jätte nöjda.






Det var en grymt rolig dag utom lilla svackan bara, hehe.
Jätte härlig grill buffe med Malin och Tobbe innan vi vi åkte flamingo bilen hem.


Stort grattis till Simma i Norr fjantarna för Silver platsen också :)