Loppet har legat på agendan rätt länge, varit nyfiken, men inget prio-lopp direkt. Det har mest legat i bakgrunden bara. Det skulle vara ett bra träningslopp. Jag brukar inte göra så bra ifrån mig på de första loppen, och speciellt inte så tidigt på året.

Träningen hade gått bra, men i maj hände något hemskt. Min Mor gick bort och som jag hittade henne mm tog det ganska hårt. Sedan på det hade jag börjat på nytt jobb samma vecka med fruktansvärt många nya system att lära sig. Så huvudet var ganska rörigt och träningen hamnade lite åt sidan. Jag var ute och sprang / cyklade en del, det var skönt o rensa huvudet så men tal om intervaller eller nåt fanns det inte.

Min mors begravning var dagen innan vi åkte ner till Helsingborg. Inte roligaste laddningen direkt, men kändes väldigt skönt. Allt annat praktiskt kan få ta sin tid. Jag ville ta ett ordentligt farväl och det var en väldigt fin och enkel begravning. Sedan var det hem o packa. Hela veckan hade det varit fullt upp, Anton gick ut skolan på Onsdagen, fixa saker för begravning, vi köpte en ny (beg) bil på Måndagen och Anton Tävlade i Uppsala på Söndagen. Så det var typ ta ett djupt andetag så åker vi.

Ankomst Helsingborg!

När vi kommer ner efter världens längsta biltur så inser jag nästa katastrof. Jag har av någon anledning bokat ett vandrarhem (visserligen med lite hotellstandard). Jag hade ingen koll alls, jag hade bara adressen och såg det när vi parkerade utanför. Jag hade antagligen bara tagit det billigaste för "safea" ett boende o sedan glömt bort det. Det fanns inga skenor för barnvagnen, hissen var en mini micro där vagnen garanterat inte fick plats, vi bodde på 5e våningen, ingen toa på rummet, ingen ventilation på rummet (tydligen bara vårt som inte hade det), benen var paj på sängen och de hade endast en barnstol på hela stället. Efter massa klagande mm så blev det för sent att åka till Helsingör och hämta nr lapp etc. Vad ska man göra? det är bara att köra så gott det går. Hade nog helst bara satt mig i bilen och åkt hem igen.

Lördagen åkte vi ut tidigt, lite för tidigt, stod där en timme innan de öppnade registreringen medan alla barnen och Jessica gav mig onda blicken. Börja komma in i lite stämning nu. Hämta nr lappen och lämna in cykeln. Så grymt skönt att vara AWA, man hade sin egen kö, bikechekin gled man bara in och fick betydligt bättre plats. När cykeln var klar och påsarna upphängda kändes det riktigt bra.

Raceday!

Race Time!

Sim

Cykel

T2

Löpningen

Senaste perioden av mitt liv kan man minst sagt säga att varit intensivt och turbulent .

För en månad sen började jag på nytt jobb. Jätte roligt och men också sååå mycket ny information och så många olika system mm. Sådär att man kommer hem och man måste försöka processa all info.

Sen 3 dagar senare efter jag börja på nya jobbet hände nog det värsta som hänt mig. Hitta min mamma som hade somnat in ett tag sen i sin lägenhet efter hon inte svarat i telefon. Det är det jobbigaste jag varit med dom. En syn som aldrig kommer försvinna.

Varit ganska jobbigt ett tag sen dess och vill bara tacka min familj, kusiner, vänner mm.
Alla varit otroligt underbara och stötta mig så mycket!

Det jobbigaste varit alla beslut och info. Sitta lära sig nya system och på lunchen prata med rättsmedicinska och sen jobba igen. Alla papper o väntan, min mamma kom in som oidentifierad
och bara vänta på det. Boka begravningen tyckte jag var en av svåraste sakerna. Jag vet inte vad man ska göra mm. Drog mig för det, men insåg att kunde inte göra det längre sen.

Men med dagarna så gick det framåt. Steg för steg. Börjat rensa lägenheten som var ett kaos i sig. Min mamma kasta ogärna saker. Allt är nästan kvar även från när min far gick bort 20år sen alla hans samlingar mm.

Senkvällarna har jag gått ut och cykla eller sprungit efter tjejerna lagt sig för rensa huvudet lite.
Några hårda pass har det inte varit frågan om dock.

Helgerna har varit o rensat i lägenheten, det är en hyra som tickar där också.


Idag var det begravning. Jag sett fram emot det här senaste veckan.
För att ta farväl på ett finare sätt och sätta ett nytt sista minne av min mor.
Det var en väldigt liten cermoni ute vid begravnings platsen med närmaste släkten, hennes vän och en släkting från Ryssland.

Glädjen och energin inte bara hos Anton men alla barnen och speciellt dom från klubben man känner.
Sen är man ju super stolt när Anton lyckats vinna bägge tävlingarna också.
Måndags: Bil köp. Det innebär bära massa däck, tömma ur bilen, montera ner cykelställ på taket mm o hinna ut till Arninge innan stängning flytta över bilstolar o allt pappers jobb.
Onsdags: Skolavslung för Anton som går ut lågstadiet. Sen massa fix för begravningen. Avsluta kvällen med Träning för Anton och jag passa på flyta runt lite på sjön.

Torsdag: Begravning av min Mor och eftermiddag / kväll har varit packa väskor för semester.

Fredag: Blir nu 6-7 timmar i bilen för lite semester. Skönt att komma bort lite.

Träningsformen!

Den är ganska katastrofal! Tjejerna är lite sjuka så tror jag har nåt i kroppen förutom att jag ganska död. Sprang 5km igår (Torsdag) morse eftersom vi vakna tidigt. Väldigt lungt, men funderade på vända hem efter 2km. Simningen i Onsdags var så kass så inte sant.
Känns lite trist, jag verkligen kämpat hela vintern och nu är man i botten. Men sånt man händer i livet. Nästa vecka siktar jag på lägga upp träningen för komma igen till Jönköping om en månad ca.

Bilen då?

Vi skaffat en ny bil. Det kändes sådär att köpa en familjebuss faktiskt.
Vart en Seat Ahlambra. Men nu efter ett par dagar är jag så fruktansvärd nöjd med den.
Såg mig försöka parkera en SL buss i ett garage gjord för Fiat Punto men den är inte så himla mycket större. Draget är tom lite bättre än tidigare Nissan X-trail. Jessica är nog mest nöjd o slippa klättra genom framstolarna varje gång.  Last utrymmet är sååå grymt när vi fäller 2 extra sätena :)





Ta hand om er och era närmaste och alla omkring. Mycket kan hända när man minst anar det.
Jag skulle inte säga att livet är skört, vi är ganska tuffa men det är inte alltid logiskt eller rättvist.

Passa på göra massa EPIC Shit medans ni kan!




Och tänkte avsluta stort till alla jag känner Familj, Släkt, Vänner mm som skrivit , ringt eller vad som helst. Det har betytt så himla mycket. Allt från FB inlägg till samtal. Det gjort mig så varm och glad.

Tack!

Säfsen del 2, Kaptenens logbok: Njuren har slutat vibrera, skönt. Svag smärta i låren, notera träningsvärk. Uttorkad men annars verkar allt vara fungerade redo för nya äventyr.

Lördagen var stora cykel dagen och först skulle jag och Anton dra ut på en lätt runda.
Valet föll på en 20km runda med mestadels grusvägar. Anton ville köra lite mer stig men dom markerade lederna var så tekniska och väldigt branta så var hoppet från grusvägar till väldigt tekniska stigar var stort.Det fanns inget riktigt något mittemellan. Så fick bli denna.

Typ deras beskrivning: Lätt åkt, grusvägar med lite stigningar passade nybörjaren.
För Stockholmare: Mestadels sugande kvicksand, med stigningar mot himlen och sen lite till, passade nybörjare som är lättviktare med monster lår och superlungor.

Nackdelen att åka tidigt på våren är att tjälen precis släppt och grusvägarna blir ganska sega. Men har man en snål pappa som släpar med en när det är låg säsong så får låren jobba!

Fantastisk vacker runda där det man blåser ur låren fyller man på i själen.
Är så otrolig imponerad av Anton, alltså backarna var riktigt tuffa och när jag säger: detta måste vara sista för vi är nog uppe på berget nu och det kommer en stigning till som försvinner uppåt i horisonten och Anton bara vispar på. Eller så inser han bara att det inte finns någon alternativ, lite sent att bli bort adopterad nu...



Kan ju svagt erkänna att jag vart lite sliten också, den där jävla gruset sög musten ur en. Men vi kom hem nöjda och ladda med lite lunch med Jessica och tjejerna som hade varit och besökt lekrumet mm.


Som Kapten är det mitt ansvar att vilja rätt rutt för komma fram säkert!
Så nu ska vi ut hela familjen, det inkluderar cykelvagnen bak på Jessicas cykel.
Notera att Jessica har en El cykel som producerar mer Watt än mina kycklinglår så det inte så synd om henne för dra vagnen.

Efter spanat in kartan i flera olika viklar så bestämde jag mig för 10km bingo runda!
Alltså BINGO RUNDA, hur fel kan det bli. Fisa runt o kryssa i rutor för pensionärer måste vi väl fixa.

Det går först uppåt till toppen på "vår berg" , sen blir det väl bara utför.
Utför vart det! Men inte längst den polare nyborstade asfalten utan skogs vägen.
Det funka ju nerför med sen kommer rötterna, och jag tänker snart går vägen ut till cykelvägen Sen kommer stenpartierna och 40 graders sluttningarna och vagnen ser ut ha mer flygtid är Jas Gripen sitt första år. Tjejerna sover dock fortfarande och det är lite här man fattar varför Thule vagnen med justerbara fjädringen kostar 3 gånger mer än Biltemas vagn.




På vägen tillbaka så var jag o Anton lite före, dom tuffa/branta stigningarna var rätt tuffa utför med vagnen, speciellt med 2 små barn i. Jag hitta en väg som gick åt vänster mot vad jag trodde var en cykelväg så säger till Anton, stanna jagska bara cykla in och kolla lite.

-Jag stannar här, får jag bekräftat!

Jag cyklar in en 2-300 meter och inser att det funkar inte.
Kommer tillbaka och där står ju ingen *suck*. Har dom fortsatt tillbaka eller cykla Anton ut o hjälpte Jessica?

Bestämmer mig för påbörja klättringen tillbaka, tänker efter en stund, såhär lång kan dom inte ha kommit, och då skymtar jag Jessica längre fram. Vi fortsätter till toppen och sen rullar vi nerför på Andra sidan på cykelvägen istället. Vi kör en sväng genom Fredriksberg och sedan stannar vi vid lekparken för picknick. Springa och jaga tjejerna är ju alltid spännande, extra spännande med spd skor. Men vi hade mysig picknik och sen lite lek i parken innan avfärd hem.

Måste säga att jag är så ruskigt imponerad av Jessicas elcykel (Cannondale från Mantra sport). Den är bland dom enklare "citybike" modellerna som var plånboksvänlig och den funka skitbra i skogen endå. Sen fixa den sista stigningen (på asfalt). Den är på ca 8% i snitt och 500m enl. Strava segmentet. Det fixa den galant med tvillingvagnen och 2 småtjejer i. Visst Jessica får trycka på. Men jag hade inte fixat att dra upp den vagnen utan hjälp.

Hemma sen var Anton ganska slut och jag kände att jag var i mina bästa år. Så jag drar ut på en medelsvår runda på 10km. Borde vara tillbaka om en halvtimme, har lärt mig senaste passet att man får vara lite tidspessimist.

Min sväng börjar som vi cykla tidigare, men med fri sikt och fri fart går det undan.
Inser att vi gjorde rätt att vända tidigare då det fortsätter vara tuffa stigningar och kommer in i partier med 3-4 dm snö.

Fortsätter sedan klättra ännu mer och mellan största stenpartierna uppför formulerar jag min blocket annons på cykeln i huvudet. Kommer till en skylt där det står utsiktspunkt. Najs, men så fortsätter stigen jäveln uppåt ändå, vafan ska den gå upp rakt i luften eller, vi passerat utsiktspunkten som teoretiskt borde vara högsta punkten.

Sen kommer äntligen belöningen, så fantastisk rolig utför med bra blandning av allt. Dock är jag lite mör nu, och hade jag velat gasa på mycket mer än vad jag våga. Har kört omkull och tuppat av en gång i skogen och efter tar jag inte några dumma chansningar. Så hade man varit flera hade det gått lite fortare. Men det fullt tillräckligt.



Stanna till innan sista nerfarten som innehöll en varningsskylt.
Det man såg var varningsskylt, stup, trädtoppar. Det var bara suga in kulorna och luta sig bakåt. Jag tog mig ner, men det var inte vackert, typ som när döttrarna åkte rutschkana första gången och ångra sig halvvägs.



Nu var jag på botten alla fall, det första insåg att jävla resa upp igen troligtvis och nr 2 att jag hamnat i Spånglandet! Nån jävla envis jävler har bestämt här ska stigen gå. Men det går inte gå här det är träsk, då bygger vi spångar. Men det är skitlångt, då köper vi många spångar.

När jag väl kommit över min spångest så var det hälften kvar o nu gav man fan i om skulle köra av man vill bara få ett slut på det.

Kom ut på grusvägen tillslut och så skit, punka.
Kliver av o inser att det inte punka bara att det där röda gruset är så jävla mjukt att nästan hela däcket sjunker ner. Det var så sjukt tungt trampat. Ni vet dom där gruspartierna med små stenarna som man undviker för det så löst o segt, dom partierna sökte man upp nu.

Nu börjar det kännas i benen efter en lång dag och så börjar färden uppåt o hemåt som jag haft lite ångest för. Men det gick riktigt smidigt och matade på väldigt bra.
Det var så rolig natur så man tänkte inte så mycket på att det var jobbigt. På toppen "hemma" så stod min Garmin på 50min och normalt hade jag rullat runt 10min för en timme men nu var jag körd hem och dusha bara.

Efter drog jag och Anton ner på byn för handla pizza och vart lite film och lungt i stugan.
Fantastiskt väder och sista timmen satt vi ute på altanen innan säng dags.



Söndagen var alla lite trötta.
Jag Anton körde lite teknik så ville han testa på Röda sträckan som jag testa första dagen.
Lite tveksam men ok. Vi körde en annan variant på Vandringsväg först istället för grus och jävlar den var svårt. Jag utmana mig och drog på lite. Lyckades komma upp och gjorde mig bekväm på cykeln för skulle få vänta en bra stund på Anton. Då står han precis bakom mig. "Vafan gör du här redan".
Fick en konstig blick så fortsatte vi. Sen tog vi sektion för sektion och vart mer o mer imponerad.
Avsluta med en väldigt läskig nerför och Anton brukar vara lite försiktig så jag sa: "Gå ner här".
Men han körde på sakta nerför, hade nog gått 20 gånger lättare att bara köra utför med fart men det är ju en sak som kommer med tiden.  Anton har gått upp från 24 tums hjul till 27,5 och det gör ju en jävla skillnad också.

Tillslut studsa vi ut från skogen och klara för dagen.
Jag rulla några varv efter men kände mig rätt nöjd med helgen. Bara städa och åka hem sen.
Vart en riktigt bra helg och kommer komma fler gånger =).

• Svarta spår är inte som svarta spår var 5 år sen!
• Jag är inte 25 längre!
• Jag håller på med triathlon för mycket!
• Dags att uppdatera mina meriter, kör på för gamla!
• Min cykel är fantastik.